Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårar till violen, som gömmer sig i gräset. Den ena glänser öfver
alla andra med sina bjerta färger; den andra synes kappt; men
vandraren-letar för att finna den blyga blomman, hvars doft flyger
öfver ängen. Och dock kanske står violen der och tänker: vore
jag ändå så herrlig som den andra, som så lysande står der borta!
Selina var en af dessa ovanliga varelser, som oemoståndligt
draga alla till sig, det var omöjligt för Sigrid annat än slnta sig
till henne; men hon tycktes vara sig sjelf nog. Det var
någonting på en gång tilldragande och frånstötande hos denna flicka,
någonting på en gång kärleksfullt och strax derpå egoistiskt, som
gjorde att man väl slöt sig till henne, men ändå aldrig sammangöt
sin själ med hennes.
Hon var en ensling midt ibland menniskorna, en främling
midt ibland sina vänner, en vildinna, begåfvad med civilisation
och snille.
Hon föreföll således andra som en gåta och var det äfven
for sig sjelf. Tusende tankar och känslor brottades i hennes själ,
behof af kärlek och fasa derfor, värma och köld, klokhet och
passion, allt rörde sig om hvartannat i hennes lifliga sinne.
Det var underligt — hon älskade Sigrid, hon dyrkade henne
som en varelse af högre, af ädlare natur än hon sjelf; men hon
tyckte sig det oaktadt öfverlägset kraftigare och starkare.
Sigrid älskade henne, men med en beständig farhåga att
vildfogeln skulle slå ut vingarne och fly, att jagtfalken skulle se
en punkt der fjerran borta som han ville hinna — hon kände att
hon hade en farlig vän.
Georg deremot, en öppen, praktisk natur, glad som ungdomen
plägar vara, och fri från alla onödiga fantasier, lika långt från
pjunkig känslighet, som kall beräkning, var nu på höjden af sin
ungdomskraft, arfvinge till ett stort gods, oberoende och sysselsatt
från morgon till afton med de mest olikartade arbeten, i
beständig och allsidig utveckling af sina förmögenheter.
Hvarken fadern eller farmodern ville att han skulle ingå i
statens tjenst; tvärtom ville begge, och det ville han sjelf, blott
att han skulle bli en sjelfständig possessionat, en sorts odalbonde
i den gamla stilen, oberoende och fri, som en svensk man egnar.
Litet hvar kan tänka sig att det var en något egen ställning
för en’tjuguårig yngling att dagligen vara tillsammans med tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
