- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
304

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. «Ja, ser du, jag håller ord äfven med galenskaper, som min
ed var; men min hand kommer aldrig vid synderskan ... da är
den enda som kan sluta slägtbämnden. — Du ser blek ut, Selina.»

«Det är af månskenet, min far.»

»Jaså, kan väl vara; men du lyder?»

Selina teg.

«Du lyder? frågar jag», återtog ziguenaren med blixtrande ögon.

«Ja, min far.»

«När får jag komma igen för att se de hvita lakanen för
fön8terna deroppe?»

Selina tänkte några ögonblick. «När månen sju gånger varit
ny, då . . .»

«Då! ... det var en lång tid,; hvarför så lång tid?»

«Jag vill att de skola fira en fest först — allt skall vara
lugnt och gladt.»

»Jaså, desto bättre. Men kom ihåg . . .»

«Ja.»

«Du lyder.»

«Ja.»

«Gå hem igen, Selina», återtog ziguenaren, «du är ännu mitt
barn ... se så, gå.»

Selina återtog sin förra knäböjaude ställning och Selim
Oas-man lade sin hand på hennes hufvud.

«Se så, farväl, Selina!»

»Farväl, Kralo Ossman.»

Det dröjde ej länge förr än den snabbfotade flickan äter var
på vägen och skyndade framåt till parken, på hvars sandade
gångar hon snart trädde. Hon hörde ett sakta mummel af röster,
och med en hörsel, fin som vildens, riktade hon sin kosa derefter.
-Hon träffade Georg och Sigrid, som just nu tyckte sig ha väntat
så länge, att de ville hem.

»Nå, ser man på, ni ären snälla», yttrade Selina andtruten
och skrattade. »Var jag ej snart igen?»

«Jo, ack jo. Hvar har du varit?»

«Åh, blott oppe hos en gumma, som bor i skogskanten, hon
tror att jag som ziguenerska kan trolla något litet, och hvarför
inte; jag pratade för gumman, så att hon blef bättre genast.»

Georg betraktade henne tvifvelaktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free