Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onkel Fredrik.
Den gamla friherrinnans våning var likBom förnyad; man hade
väl ej ändrat något i den gamla utstyrseln, men allt var
npput-sadt och såg ut att vara från gårdagen.
Friherrinnan sjelf hade blifvit en annan varelse; hon satt
ej mera så mycket för sig sjelf; hela hennes förra liflighet och
kraft tycktes hafva återvändt och mamsell Pjorry8 långsläpiga tal
iängslade ej mera hennes uppmärksamhet eller sysselsatte henne ej
så mycket som förr.
«Nu har han kommit, goda tant», yttrade Sigrid en dag,
andtruten, emedan hon, för att först gifva den glada underrättelsen,
hade sprungit uppför trapporna.
«Hvem? Fredrik ?» frågade friherrinnan.
«Ja, baron Wernerhjelm; från Mellinge gaf man nyss
signalen, som ni öfverenskommit om — han är kommen.»
«Kära barn ... du får inte le, Sigrid, men ser du, det
gläder mig ändå att återse honom efter så många år. Ack, Sigrid,
jag har tusen gånger sett honom i mina tankar, den resliga
figuren, den djerfva pannan, det redliga ögat — ja du, Fredrik
Wernerhjelm var och är en ädel man. Nu är han en gubbe, liksom
jag en gumma; men ändå gläder det mig att ännu en. gång i min
lefnad återse min ungdomsvän.»
«Goda tant!»
Baron Göran kom nu opp med samma underrättelse; äfven
han var glad; ingen, ingen kunde vara så välkommen på
Sigurdsnäs som Fredrik Wernerhjelm.
Hela huset var i uppståndelse. Mamsell Regina arbetade i
sin anletes svett för att laga till någon amerikansk rätt, som den
gode herrn skulle tycka om; det värsta var att hon ej egentligen
hade reda på någon sådan; men hon gladde sig dock hjertligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
