Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hemfrid; det kunde väl ännu vara så, om man ej i vår tid
trodde sig kunna betala for allt.»
*Apropos, hur stor lön har baron?»
«Åh, jag? Jag är surnumerär.»
«Hvad är det? till öfverloppsP Är det så?»
«Ja, ungefar.»
«Ja8å, det fins mer befäl än som behöfs. Ah ja, det kan
allt vara bra att ha många som befalla, då man icke har många
som lyda.»
«Jag tror nästan att Selina vill kufva min fåfänga», sade Georg
leende; «men det behöfver du icke, Selina. Visat äro röda reverer
vackra att ha, men högre menniskovärde skänka de icke.»
*<Det är en charme att höra på, hur filosofiskt vår och
fosterlandets försvarare tar sin ställning . . . hela landet under vapen,
bondrookeri och trasorna till uniform, och ändtligen att röda
reverer icke öka menniskovärdet!»
»Kära Selina, nu är du vid elakt lynne, tacka vill jag Sigrid,
hon håller af mig utan att som du hitta på alla utvägar att
synas mindre älskvärd än hon är. Kära Selina, jag håller af dig
ändå, om du än vore aldrig så elak.»
«Jaså», sade Selina med ett helt annat uttryck i det vackra
ansigtet, frjaså. Baron Georg anser mig då för elak. Gör det,
Georg, gör det! Tro mig, jag är bra elak — det finnes inga
goda tankar under dessa svarta lockar, inga goda känslor i dessa
mörka ögon. Det är mörkt inom mig och derföre blickar jag
genom natten ooh höljs mitt hufvud af korpsvart hår.»
Selinas hela hållning bevisade motsatsen af hennes ord;
något så outsägligen vekt låg det i ljudet af hennes röst och i den
blick hon fastade på ynglingen.
«Ack, Selina, jag skämtade bara; men du förefaller mig ofta
som en liten konstmakerska, som kastar blanka dolkar och gyl*
lene klot om hvarandra. Der finnes hos dig så mycket godt, att
man måste älska dig, men tillika så mycken djerfhet, att man
måste frukta dig.»
»Frukta? Georg, nej beklaga mig!» sade Selina. «Den som
ändå vore som Sigrid här! Nej se, Georg, se hennes ögon bara!
Kunde jag blott ea enda gång i mitt lif blicka som hon, en enda
gång blott; men det är enfaldigt att Önska det omöjliga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
