Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det kan jag ej säga», yttrade onkel Fredrik; «hade du sett
hennes förtjusning då jag löfvade henne mitt understöd, hade du
hört med hvilken triumferande glädje,hon sade: jag blir då fri,
jag får då flyga ut i det fria* — du skulle ej säga: stackars Selina.»
Sigrid sökte att motarbeta den känsla af lättnad hon erfor
efter Selinas flykt.
’ Hvarför är väl trädgårdsodlaren sä noga med att ur
blomsterrabatterna rensa bort hvarje grässtrå, om ej erfarenheten sagt
honom, att det vilda gräset qväfver violblomman oeh liljorna, om
det får sno sina rötter omkring dem.
Så hade Selina qväft Sigrid med sin vänskap, nedtryckt
hennes mod och hennes hopp, gjort hennes sjelfkänsla slappare, allt
derföre att hon var en främmande natur, som öfvade sitt inflytande
på hela omgifningen och mest på den, till hvilken hon närmast
slutit sig. Derföre kände Sigrid sig liksom en boja fallit bort.
Men hon förebrådde sig denna känsla, hon lät den aldrig utbilda
sig till tanke, utan försökte att sakna Selina.
Emellertid var hon den flydda flickans förespråkerska hos
Regina, den enda som ej kunde fördra henne, oaktadt detta mera
härledde sig från den goda mamsellens rivalitet med mamsell
Pjorry, än just af specielt hat mot Selina, fastän hennes
egenskap af fttattarunge» alltid varit ett stort hinder för någon sorts
tillgifvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
