Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Se på sådan fänrik; stå rak, herre, när ni talar vid en
förman, och krumbugta inte på ryggen som en ål.»
Oaktadt dessa tillrättavisningar, var den hederlige
öfverstelöjt-nanten ganska nöjd med sin ståtlige fänrik.
«Röker fänriken?»
«Nej, herr öfverstelöjtnant.»
«Ah, jag kan väl tro, man får ej röka derute på Sigurdsnäs,
det är ett riktigt fruntimmersnäste, ha ha hal och fänriken ser ut
som en fröken, så smal och lång och siratlig. Sitt han ner, så få
vi språka. Nå, hur mår fänrikens far?»
«Bra, Gudi lof.»
«Det var f-n hvad han satte ner markegången i fjol; det
märkes på honom att han ej varit löntagare; men när fänriken en
gång får Sigurdsnäs, så glöm inte att det finnes stackare till
kamrater, som nog behöfva sina nio dalers förhöjning på tunnan.»
»Jag skall ej glömma det.»
«Hör på, fänrik, jag vill aäga honom något», yttrade gubben
och blåste en väldig rök ur pipan, »nu skall fänriken veta, att
han inte är bara pappas son eller fideikommissarie till Sigurdsnäs,
ntan han är officer, kamrat förstår han, kamrat — alla äro lika
goda officerare allihop, kamrater och vänner utom tjensten, men
befallande och lydande uti den. Han skall inte tro att han är
bättre än de andre, derföre stt fänriken kallas baron; här finnes
bara knektar och inga baroner.»
«Ja, herr öfverstelöjtnant, jag skall, vill jag hoppas, bli en
bra kamrat.»
«Topp, kamrat!» smålog gubben, »håll ord med det. Pro
secundo, fänrik!» återtog gubben allvarsam, »han är officer och har
således soldater att befalla: låt se att han inte är pojkaktig,
kitts-lig; ty vet han, der står mången gammal gemen knekt i ledet,
som är mer militär, än kanske han blir i sina dar. Lek inte med
vår indelta soldat, han är min själ för god att vara mål för
öf-vermodet; vet han, känner han den svenska soldaten rätt, så gör
han som jag, han håller af honom, ja, det gör han.»
Gubben var nästan rörd, när han uttalade dessa ord.
»Vet fänriken, der finnas ännu bussar qvar sedan åttiåtta . . .
vet han, de hafva stått för kulor och krut som hjeltar; och hvad
ha de fått derför? Jo, en giktbruten kropp, styfva fingrar, så at+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
