Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de famla i exersisen ... Jag håller af dem för det der
fumlan-det, jag vet hvarifrån det kommit . . . men derför tål jag inte
heller att en pojke med mjölkfingrar, som hvarken handterat gevär
eller spade, och som i fjol lärde sig reglementets finesser, skall
hansa gubben och rycka honom i mustacherna. Förman är han,
rätta skall han; men han skall säga: du är litet styf i fingrarne,
gamle kamrat, da exerserar inte bra; men slåss bra, det kan du.
Och ser fänriken, då står hela ledet der och gläder sig åt att man
erkänner gamla tjensten»
Öfverstelöjtnanten satte sig ned på sin hårda skrifstol, ty han
skulle ej för sin död velat sitta på en stoppad.
«Vet fänriken, en sådan der gammal buss är en krona i
kompaniet, en sextioåra gubbe, som väl skyldrar hvar generalmönstring,
men inte för annat än att öfversten och generalen skola säga: ’Du
stannar väl qvar, gamle Rask?’ ’Gud bevare nådig generalen!’
’Du blir qvar?’ ’Ja.’ ’Gevär på axel, marsch, gamle Rask!’ Men
då gubben marscherar, säger kapten: ’gamle Rask är en krona i
kompaniet’; det hör Rasken, och för dessa ord vill han offra lif
och blod. Ser fänriken, sådan är den gamle soldaten. Och den
unga, ser fänriken, en rask, glad och modig ungdom, som inte
önskar något högre än att få ut, hvart det bär är ej så noga,
som är född till knekt, ty det äro Svenskarne alla, och lär sig
marschera och exersera som ett intet. Låt honom vara glad,
fänrik, och gör sig aldrig märkvärdig. Se så, fanrik Dernath, nu
är ni invigd i tjensten.»
Detta var Georgs introduktion hos sin öfverstelöjtnant. Men
den gamle var ungkarl, hade således intet hushåll, utan spisade
sin middag på värdshuset med de andra kamraterna. Detta lif
föreföll Georg tråkigt — han var van vid familjelif.
«Ha ha ha! vår unge fanrik har tråkigt, tror jag, att
beständigt vara ihop med bara kamrater. Jag ger mig f-n på att han
inte trifs, om han ej får umgås med fruntimmer . . . Hör på,
fänrik Winkler, han kan väl introducera den här nykomlingen
hos . . .»
»Åh, här i staden finnas ej många hus. Åh ja, om Dernath
vill, så mycket gerna. Vill du i eftermiddag göra visit hos
krigsrådet Millén ... der finnes en flicka i huset, bara en, men vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
