[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sedan några dansar gått, stodo de begge fanrikarne
förtroligt bredvid hvarandra och betraktade den hvimlande mängden.
Georg kom händelsevis att kasta ögonen på det utskjutna
Lundska herrskapet, som satt stumt i sin vrå.
Den stackars Anna slog förlägen ned de glada ögonen och
tyckte att hela verlden endast såg på henne, som var den enda
som var klädd i hvit klädning af kambrick med ett rödt
sidenband om lifvet. När hon jemförde denna drägt med den
mång-fargade, som alla andra hade, var det omöjligt att neka att flickan
ntmärkte sig och det finns ingenting farligare här i verlden än
ntmärka sig, vare sig med en hvit klädning, då andra bruka
rosiga, eller för vett, när andra behaga att vara vridna i hufvudet.
»Hvilka äro de der?» frågade Georg sin vän.
Winkler »plurade».
«Hm, det måtte visst vara svarfvare Lunds; men jag känner
ej mer än gubben; det är han, som står derborta.»
«Det är ju ordentligen synd om flickorna», sade Georg, «ocfi
se, huru de öfrige draga sig för dem; se hur de sitta med
«blind-rotar» på begge sidor.»
»Det är ett satans kälkborgarhögmod», sade Winkler förargad.
»Hör på, Winkler», sade Georg skrattande, «skola vi begge
komma öfverens att dansa med de der flickorna och hviska ett ord
i örat på kamraterna, att de skola dansa hela qvällen?»
«Ja vasserra, då bjuder jag opp den lilla hvita», sade
Winkler, »och du kan ta den röda.»
«Ser man på! Jo jo, åh ja, jag dansar blott af pligt.»
Winkler och Georg gingo således bort till gubben Lund. Han
bockade sig mycket djupt.
«Här är mycket folk i afton, ålderman Lund», sade Winkler.
»Jaha, som fänriken säger, jaha — och mycket varmt.»
«Detta är min vän baron von Dernath, ålderman Lund.»
»Hå, jaså, mjukaste tjenare, jag har sett herr baron ibland
på gatan, har haft den äran och nåden.»
»Är icke detta åldermannens döttrar som sitta derborta?»
frågade Georg.
»Nej, inte begge, men den ena skall fara med att vara mitt
barn — den röda är dotter till svåger min, rådman Pettersson
från K*. Om’ herr baron varit i K*, så bor han vid stora torget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
