[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommaren 1806»
Behöfver jag väl berätta huru herrligt det är att komma hem
från ett möte, genomstekt af solen på det torra sandfältet, hes
efter kommenderandet och belåten med kamratlifvets fröjder, med
restauratörens eviga stufvade ärter, med sexorna och taffelmusiken ?
Det har ett eget behag att efter en sådan liten utfärd åter
komma ut på landet och der få roa sig med att göra intet, jaga,
fiska eller med en bok i handen sitta under ett lummigt träd och
höra på hur bien surra ibland blommorna och huru siskorna låta
höra sin släpiga sång ibland löfmassorna. Det är så lugnt att
sitta så der och ej behöfva ha annat bekymmer än att se efter,
huruvida man råkat att afbryta en myrväg eller icke.
Georg hade nu, efter öfver ett års bortovaro dels i staden
vid expeditionen, dels på. mötet, återkommit hem för att sommaren
öfver njuta sitt sorgfria väsen. "" Han var tjugufyra år gammal,
och om gamla farmor tyckte att han var «riktigt vacker» och
mamsell Pjorry fann honom mera «polerad» än förr, 3$ hade begge
rätt: han var ej mera pojke i något afseende, hans drag voro
manliga, de små svarta mustascherna klädde honom förträffligt,
och, utan att förtala honom, kamraterna hade betydligt polerat
honom och borttagit de små kantigheterna, sjelfsvåldet i sättet
att vara, som förut hade så mycket bekymrat mamsell Pjorry.
Den goda mamsellen hade nu mera slagit sig rent af på
filosofi och läste flinthårda eller rättare kautschukssega afhandlingar
öfver menniskans jag och den sanna friheten, och visst trodde hon
sig gå framåt i vetande, hou också, liksom hvar och en som i
drömmen springer, fastän han egentligen ligger stilla på sin bädd.
Hon hade således sökt en tröst i vetandet för alla de
förargelser och smärtor, den »flyktige» löjtnant Möllendorff förorsakat
henne i verkligheten.
Mamsell Regina Dagsson var väl egentligen densamma som
förr, lika beskedlig, lika praktisk, lika full af ovilja mot det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
