[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reela; men hon var dessutom en smula stoltare än4orr och under-
lät ej en enda söndag att resa till kyrkan, klädd i sin tunna
gingangshatt med blommor på och dessutom parasoll, liksom hennes
hy behöft något skydd mot solen . . . var detta verkligen fallet,
så var det ej mot Helios, utan mot Phoibos Apollo hon sökte
skydda sig.
Sigrids lynne hade blifvit någonting helt annat än förr. En
glad skalkaktighet oph en innerlig godhet voro blandade i hela
hennes väsende, och nu, sedan Selinas öfverlägsenhet ej mera
tryckte henne, fann man att äfven hon hade en god portion
vetande och hufvud på sin lott.
Det var med henne och Selina som med botaniserande; eller
sigillsamlande skolgossar — det lönar ej mödan för den, som blott
i sin bundt har «fanerogamer» eller (»lefvande ätter», att ens nämna
dem, så länge han bredvid sig har en bjesse, som har
((kryptogamer» eller en hop «utdöda ätter». Så lönade det ej mödan för
Sigrid att låta sitt oskyldiga skämt sticka fram bredvid Selinas
uddiga satirer. Nu åter var hon fri och kunde utveckla sig efter
sitt lynne, och dag efter dag vecklade sig något blad ut, som
gjorde henne älskvärdare och intressantare än någonsin. Selina
hade blott med sin andedrägt, liksom med en Moussonvind,
tvingat dem alla att förbli inom sitt skal.
Georg hade ganska väl märkt förändringen.
Ett års bortovaro, och de jemförelser han nu var i stånd
att göra, lyftade med hvarje ögonblick Sigrid högre i H&ns tankar,
och slutligen fann han henne vara — någonting högst vanligt —
det vill säga: han fann henne guddomlig.
Men allt guddomligare Georg fann Sigrid, desto mindre
guddomlig fann han sig sjelf. Han började tänka allvarsamt och
insåg att han, när allt gick omkring, ej var värdig en så vacker,
snäll, god, förträfflig, med ett ord, guddomlig flicka som Sigrid.
Detta gjorde honom sluten, och Sigrid var elak nog att berätta
för onkel Fredrik och tant, ’att det var reglementet som gjort
Georg så djupsinnig.
Georg gick på jagt, men när han kom hem, så var han ej
mera värdig än förr, och han blef modfälld.
Det var detta slags blyghet, som är kärlekens rot; ty
kärleken sitter, liksom vissa hafsväxter, med sin rot på ett ofruktbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
