[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<rJa, du är bedragen, stackars barn; men», tilläde maestron,
«begär ingenting annat. Du är ej skapad att förena dig med någon.
Ensam som en tindrande stjerna skall du gå genom rymden.»
«Och slockna», tilläde jag.
«Ja väl, men ensam skall du gå din höga bana, och de som
omgifva dig äro blott satelliter, som svänga sig i ditt solsken.»
«Ensam!» suckade jag; men ett ögonblick derefter sprang jag
opp, ty jag kände att mod åter vaknade i min själ. «Ja, jag
tror er, Galeozzo . . . men nu härifrån! Härifrån!»
«Det var just det jag ville föreslå dig. Gör en konstresa,
och när engång ditt namn ljudar öfver verlden, kom då igen och
le åt Zongellis förräderi och krossa honom med din storhet.»
«Ja, ja!» ropade jag glad; »jag skall hämnas .. .ha! jag skall.»
Nu är jag åter lugn. Nu börjar åter äran att vara något;
nu sätter jag värde på applåderna, på blommorna och sonnetterna.
Mera en annan gång.
Neapel, Maj 1808.
Idel triumfer, idel jubel omkring mig — och likväl, jag tycker
mig sjunka djupare och djupare. Jag är ej mera den fordna Selina
med det spänstiga, glada sinnet, med hoppet framför mig. Jag är
en stor konstnärinna, men känner mig vara liten som en menniska.
För dig, Sigrid, öppnar jag min själ, då jag någongång får
frid och lugn omkring mig och slipper se dessa platta ansigten
med smickrets grin i de fadda dragen, höra dessa eviga lofqväden
som qväfva mig. Man säger att det är farligt att sitta i skuggan
af en jasminhäck, när den är full af blommor. Ack, Sigrid, beröm
är som blommor; att ha en fästad i håret eller på bröstet, att
känna en dofta, uppfriskar själen . . . men när blommorna hänga
i klasar och luften stinker af vällukt, då blir man sjuk. Berömmet
är en sådan blomma och jag får så mycket beröm, att det
förefaller mig som om jag vore i ett apotek, der ryktet, äran,
odödligheten vore uppradade på hyllorna. Jag är således känslolös
vorden for all denna herrlighet — den fågnar mig icke, men det
skulle såra mig om den uteblefve.
Det är med opinionens triumfer liksom med kungarnes nåd
— *då man är gunstling, märker man den ej; men om nåden
sjunker, känner mau djupt förlusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
