- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
460

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF)

[Read further instructions below this scanned image.]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nå väl, hvad tycker du, Selina har sjunkit, allt mera verlden
upphöjt henne. Jag skulle skrattat, om, för några år sedan,
någon berättat mig hurudan jag nu är. Jag är — kära Sigrid, tro
mig, det är blott till dig jag säger det — jag är ordentligen snål.
Ja, snål. Jag, Selina Ossman, som fordom lefde blott i
fantasiens # verld, har slagit mig på realiteter — och penningen är
någonting reelt.

Qvinnan är ett svagt käril, säger skriften ... vet du? När
Zongelli bedrog mig, och med honom bedrogo mig alla — då
böljade jag att tänka efter hvar jag skulle få ett bål. Åt ärans
var jag redan utledsen, berömmet hade förlorat sitt behag, den
heliga konsten var mig en leksak — hvarför skulle jag anse den för
annat än hela verlden ? — jag sjelf hade, från att vara en konstens
prestinna,’blifvit ett instrument, som reguliert tre gånger i veckan
spelade mina positifsaker — och då jag trodde mig finna en endas
kärlek att fästa vid mitt hjerta, en endas tillgifvenhet — en enda
blomma, hvars doft ej qväfde mig — så var det blott taggar
under de sparsamma bladen och jag sårade mig blodigt. Hvad är
då det reela? Jag tänkte: blif då en praktisk förståndig menniska

— dröm ej om ära, kärlek eller konst, men tänk på ålderdomen.
Jag blef klok och tänkte, vid hvaije recett, på den tiden då
rösten blifvit hes, då ryktet tystnat och jag sitter glömd i någon
vrå af verlden. För denna tid samlar jag.

Medinilla — jag har honom ännu beständigt som en skugga.

Stackars Medinilla! Jag älskar honom visst icke — jag
fruktar honom ännu: men han är ändå en af mina slafvar. Hans
diplomatiska karakter föll snart bort. Hvälfningarne i hans
fädernesland hafva störtat honom från hans improviserade höjd — han
följer mig som min kassör. Det är något annat än att anmäla
sig som älskare. Han räknar bra, stackars Medinilla.

Han har föreslagit mig att resa till Spanien. Jag längtar
dit, blott der blir jag lugnare.

Hvad tycker du, goda Sigrid, att din Selina har blifvit en
lugn och praktisk menniska! Jag är ej lik mig: jag tänker ej p&
mitt arma folk — jag tänker blott på mig sjelf. Med ett ord,
jag har blifvit en riktigt tänkande kristen menniska. Huruvida
jag är lutheran vet jag ej så noga. Mig behaga alla dessa
katolska ceremonier, dessa biktstolar, detta innerliga förtroende mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free