Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han liksom brann af faetta och blodet liksom kokade i hans ådror,
då Häktade svanen svalka med sina präktiga silfver vingar.
När våren kom och sipporna åter stodo blå och hvita i sko-
gen, .och foglarne sjöngo och vattnet bröt opp och isen flöt om-
kring liksom bara kristaller, blef gossen bättre och kröp ut till
sjön och satte sig på stenen vid vattenkanten, och den sköna sva-
nen sam i sjön, liksom väntande på de andra.
De kommo också, så snart det sista isstycket smält i sjön,
och böjde som vanligt sina stolta halsar för gossen och frågade
hur det stod till.
«Jo, nu är det bättre, men hade ej min lilla Svanhvit varit
hos mig i vinter, så hade jag dött» men han värmde mig, då jag
ftös, och fläktade kyla på mig, då jag höll på att gå åt af hetta
. . . Gud välsigne honom!»
Den lille gossen var dock som en hamn hela sommaren, men
hans hjerta var gladt så länge svanorna surnmo i sjön och hans
ungsvan allt emellanåt kom till honom och strök sitt hufvud mot
hans magra kind eller slog ut sina stora vingar och skylde öfver
honom mot solen. Det var en snäll svan.
Men då hösten kom och duggregnet åter slog tusen sinom
tusen ringlar i det stilla vattnet, kom den rätta hjertesorgen; ty
nu foro svanorna och ungsvanen följde dem på deras fjerran tåg.
Då gret ej den lille gossen, ty då man är rätt ledsen, kan
man icke gråta; men han satt stum och stilla och såg upp åt
himmelen och tänkte: Den som ändå hade vingar, så skulle jag
flyga dit upp, jag också» och liksom dufvan i arken komma till-
baka méd ett oljoblad till mor, ty, stackars mor, hon är fattig,
hon, och sorgsen många gånger. Ack, hade jag bara vingar, så
blefve allt godt och väl.
Så satt gossen och klagade. Men svanorna foro öfver skogar
och slätter» berg och dalar, öknar och haf, men på tjugonde da-
gen slogo de ner i en liten sjö, som var omgifven af underliga»
präktiga träd, som voro mycket klart grönare än den allra vack-
raste björk och hade stora ofantliga blad, som bildade en krona,
och tusende sinom tusende blommor utgjorde gräsvallen derom-
kring; meu vid sjöns ena ända låg ett präktigt slott med gyllene
portar och marmormurar och tak af silfver*
I den sjön summo nu svanorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
