Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men bland blommorna på stranden lekte en gosse, klädd i
dyrbara kläder, af siden och guld, och hade med sig en hop tje-
nare, som knäföllo då han tilltalade dem. Det var den persiske
konungens son, som lekte i sin faderé park.
Men svanorna summo fram och åter i den spegelklara sjön
och böjde sina stolta* halsar för konungasonen; men honom frågade
de icke huru det stod till, ty för den mäktige står det alltid bra
till. Men den fattige gossens ungsvan sam närmast och flaxade
med de sköna vingarna, liksom han velat bedja om något.
«Hvad vill fogeln?» frågade konungasonen en gammal troll-
karl. «Ack, den som ändå förstode foglarnes språk.»
«Högborne herre och furste», sade trollkarlen, «gag vill säga
dig hvad fogeln vill.»
«Tala om hvad han säger, beskedlige trollgubbe», sade ko-
nungasonen.
•Svanen säger: Högborne furste, gif mig en gyllene ring om
min hals till en fattig gosse, som är min vän. Så säger ung*
svanen.»
«Det vill jag gerna. Jag skall bedja min fader konungen
om en gyllene ring att sätta om den vackra fogelns hals.»
Och när deras höst kom — det vill säga då det värdt vår
vid den fattiges lilla koja och då isen smälte i Svanavattnet —
ty så vexlar Gud höst och vår lika för den rike och den fattige,
för den, som kan befalla tusende menniskor, och för den, som är
glömd af alla, — för dem begge finnes der vår och höst, dag
och natt, blommor, som springa ur sina knoppar, och blommor,
som vissnat till torrt ho —: då lockade konungasonen den vackra
ungsvanen till sig och satte en gyllene ring om hans ståtliga hals,
och den ringen hade hundrade ädla stenar, en för hvart konunga-
rike hans fader konungen egde; ty det var en mäktig konung.
Men här vid Svanavattnet satt den lille gossen blekare än
året förut; hans kinder voro ännu mera infallna ock han orkade
ej en gång hålla metspöt. Likaväl hade han krupit upp på ste-
nen och satt der och väntade på svanorna.
När han satt så der och väntade, sjöng han alltid sin visa
om svanorna på jorden och i himmelen. Har ni hört den visan?
Eljest är den så här:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
