Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kamreren hade således länge tänkt på att apptaga något fat-
tigt barn, och hade for detta ändamål besökt nästan alla de mö-
drar, som anropa allmänhetens hjelp for de sina; men, gudnås,
Öfverallt hade det varit något som misshagat den goda menniskan.
Han hade sett oordning och osnygghet i den fattiges koja; han
hade hört förbannelser och eder, i stället för förnöjsamhet med
litet. Han hade nämligen funnit den fattige sällan så ädel och
god, som dem han sett beskrifna i böcker, och han hade ej haft
kraft nog att genomtränga det råa skalet och finna, huru oändli-
gen mycket godt, som ändå ligger gömdt under trasorna, och
huru mycken kärlek, som ofta döljer sig i sjelfva knotet och hä-
delsen.
Han hade emellertid aldrig kunnat besluta sig; men Annas
qvicka, glada ögon, hennes precisa svar, det, i hans tycke, besyn-
nerliga sammanträffandet, att han just på Annettes dödsdag skulle
få se ett barn, som var henne så likt och som också hette Anna
eller, om man så ville, Annette: allt detta gjorde att han fattat
sitt beslut — om det lät verkställa sig. Detta förslag gillades
väl af hans hustru, men hon var ej på långt när så ifrig för dess
genomförande, fastän äfven hon föreställde sig mången glad stund
med barnet.
Kamreren öppnade underhandlingar med den hederlige Zackrfe,
som i böijan sade tvärt nej; men då kamreren förde honom och
Anna hem i sitt hus, der allt förrådde välmåga, till och med rike-
dom, och förklarade att de ville ta upp Anna som eget barn och
arfvinge, började Zackris att jemföra sin koja bland fjellen med
dessa präktiga rum och det arf han kunde lemna flickan, nämligen
en ren och kanske några riksdaler i penningar — och denna jem-
förelse gjorde att han började svigta; ty icke borde han sätta sig
emot barnets lycka. Anna tycktes också sjelf önska det så ifrigt,
att Zackris slutligen beslöt sig att på försök qvarlemna barnet.
Det var en högtid för den gode kamreren, när Anna flyttade
till dem och han snart åter hörde sig nämnas pappa och smekas
af flickan, som var slug nog att inse, att han var svag för sådant.
Anna var snart så väl kamrerens som sin nya mors favorit,
och fick allt hvad hon önskade, så att den lilla flickan nu verkli-
gen kommit i den lyckliga belägenhet hon så ofta drömt om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
