Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men kanske man glömt det.
«Redan tre . . . Hal hur ängsligt det låter, då hamrarne
slå på fjedern och en djup grafklang ljuder från pendylen . . .
hon är tre. Den gamla trävisaren på vårt gamla ur i stugan vid
Svanavattnet pekar också på tre . . . och de sofva alla; kanske
min mor beder IP För hvem?»
Det är en helt annan sak att öfvertänka ett ämne, när solen
vänlig och klar skiner in genom fönstren och förgyller hvarje före-
mål, och att komma i funderingar vid det dämpade skenet af en
nattlampa; det är olika klart i själen, då man halft vanmäktig
efter en genomvakad natt till hälften hvilar i sin soffa, och då
man, fullsöfd, känner sig stärkt i hvarje nerv och spänstig i hvarje
muskel. Så var äfven förhållandet med Annette, som mot mid-
dagen, andra dagen, visade sig i sin mors salong, glad som van-
ligt. Hon kunde knappt begripa, huru hon kunnat vara så barns-
lig att önska sig tillbaka i sina föräldrars stuga vid Svanasjön;
ty en blick i spegeln bevisade henne genast, att hon ej passade
der . . . att möjligtvis någon tanke i hennes själ längtade dit,
men att hon sjelf aldrig mera kunde sjunka så djupt, att hon
ville åter inträda i sin förra ställning.
Få eftermiddagen anmälde betjenten kunglig sekter Svaning.
«Han är mycket välkommen», yttrade kamrerskan; men An-
nette sköt fram sin rosenröda underläpp och syntes misslynt som
ett barn.
«Kära Annette, hvad tänker du på, det är en rätt hygglig
karl, du bör vara uppmärksam mot honom.»
«Han är odräglig, mamma, alldeles odräglig med sin hväsan
de röst; men det gör ingenting ... Jag kan beherrska mig om
jag vill, söta mamma.»
Kongl, sekreteraren inträdde. Han vär, som vanligt, högst
elegant klädd, till och med något mera än som behöfdes, hvilket
dock i klädväg gjorde Pierro — som hans vänner sig emellän
kallade honom — till ett orakel.
Han var snart inbegripen i ett djupt och grundligt ’samtal
med kamrerskan om menniskans bestämmelse.
Kongl, sekreteraren erkände, att han ännu aldrig funnit nå-
gon, för hvilken han kunde öppna hela sin själ, han lät liksom
en sakta klagan genombäfva sina ord, när han omtalade sina för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
