Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ville öfvertyga sig sjelf att hon ej kande med Hjalmar,
och hon hade en orsak, den nämligen, att han troligen kände åt-
minstone namnet på- hennes verkliga föräldrar, något som framfor
allt annat sårade henne; ty hon ville ej vara en nybyggares dotter
och rodnade så ofta hon föreställde sig att man, då hon inträdde
i societeten, kunde hviska: ’Hon är dotter till en nybyggare der-
uppe i Norrland’.
Detta knnde Hjalmar ju tänka — och detta var nog och
ändå . . .
Midt öfver gatan.
Midt emot kamrerens, och alldeles lika högt upp från mar-
ken, bodde en kaptenska. Länge hade man sett den goda fruns
katt sitta i fönstret, midt under buren med kanariefogeln, och då
och då fick man se en skymt af ett ungdomligt ansigte, som tit-
tade fram mellan några blommor, hvilka hvaije morgon putsades
och vattnades af ett par hvita händer. Det var kaptenskans dot-
ter Theodora Bernhard. Kaptenskan sjelf såg man nästan aldrig,
och, på det hela taget, såg man i de två fönster, hon dispone-
rade, sällan några andra lefvande varelser, än den vackra svarta
katten och den lilla gula kanariefogeln; den ena i hvilande ställ-
ning eller på sin höjd slickande sina tassar, som voro snöhvita
och förunderligt afstucko med den för öfrigt svarta kostymen; den
senare i beständig rörelse mellan sina tre pinnar.
Eljest voro företeelserna derinne blott tecken till att der fun-
nos ett par andra lefvande varelser.
Den goda kaptenskan var nämligen en fattig enka, som med
sin dotter lefde af att sy hattar och göra blommor, i hvilken konst
Dora hade gått temligen långt. Deras arbetsrum var inåt gården,
och derföre såg man så sällan till dem, ty rummet mot gatan
var det egentliga praktrummet, det allraheligaste. Det var blott
två rum — dock dessa begagnades bättre än en hel våning. I
arbetsrummet var plats för allt och allt på sin plats; detta ord-
språk såg man här utfördt i den strängaste konseqvens utan pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
