Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saga, under det att du lefver som en vildman dernpre, roar jag
mig med att lefva som en civiliserad menniska här i rikets hjerta,
hufvudstaden.
*Hvad kallar man det nu igen, hvad är det vårt hederliga
f. d. kammarråd alltid fördömer — jo, centralisationen — denna
landsplåga, som vårt kammarråd försäkrar, har dock det goda
med sig, att man på ett ställe har allt hvad nationen eger —
åtminstone profkartan på allt det yppersta, som fins i landet.
Emellertid Iförekommer mig en präktig hufvudstad i ett fat-
tigt land alldeles som då jag ser en herre, som ej vill erkänna
att han är fattig, borga sig en vacker felbhatt, som drar uppmärk-
samheten åt sig. Det lyckas; men, min Gud, om man ser på de
snedgångna stöflorna, på de spruckna handskarna, på hela habiten
ior öfrigt, så tycker man att han kunde nyttjat kaskett och låtit
laga stöflorna; det hade ändå varit klokare. Men detta är allt
reminiscenser af kammarrådets läror. Den goda gubben tänkte
helt annat den tid, han sjelf bodde i hufvudstaden, fastän han se-
dan fått andra tankar. Emellertid bör man se på hufvudet hvad
menniskan duger till, och således är uu hufvudstaden den norm,
efter hvilken man mäter landets lycka.
Jag har roligt, trefligt, gladt; här fins oändligen många för-
träffliga menniskor, och man kan valja sig ett sällskap, med hvil-
ket man sympatiserar. Det är ej som i landsorten, i synnerhet på
landet, der man måste umgås med dem, i hop med hvilka ödet
velat sammanpacka oss i socknen. Herre Gud! man måste —
det är just felet.
Du skall ej derföre tro, att jag velat säga dig en sottis öfver
dina grannar och vänner, som jag hade nqjet att se då jag var
hos dig — nej, bevars; men man kan g neka att du af nöden
gör en lag och af lagen något som skall fara med att glädja dig;
ty du är så illa tvungen att finna pastorn och kammarrådet och
långa assessorn och lilla tjocka kapten, att ej tala om pastorskan,
kammarrådets döttrar, assessorskan och kaptenskan — intressanta.
Bättre är att, som jag/ ha valrättighet och valfrihet. Det är den
enda frihet jag eftersträfvar, ty eljest tycker jag att vi äro fria
nog här i landet.
Om du ändå vore en person, som beskedligt sutte stilla i sina
rum, lade’ patience, läste tidningarne och skötte sin post, ordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
