- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
91

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Du vet ändå ej hvad det vill säga att vara glömd — riktigt
glömd.»

ffDet kommer sig väl deraf att jag aldrig glömmer.»

«Hvad säger du? Kan du inte glömma?»

Dora skakade på hufvudet.

«Jag tror knappt.»

«Har någon så djupt fästat sig i din själ, att . . .»

Dora smålogy oaktadt sin högtidliga stämning.

«Åh nej; men mitt sinne förefaller mig alldeles som om det
fångade vänner, men sköte ifrån sig ovänner; fastän det var dumt
sagdt, jag har inga ovänner.»

«Tala ut, Dora.»

«Det är lätt taladt. När jag var liten, lefde vi på landet,
jag lekte med barnen i trakten, och jag mins dem alla, de små
snälla flickorna; nu äro de stora pigorna, de ha kanske glömt
mig; men jag håller ännu af dem. Sedan blef jag gammal och
gick till skrift; jag känner många af mina läskamrater, och då jag
möter dem på gatan, nicka vi så vänligt åt hvarandra. De tjena
än här, än der i staden; Gud vet huru de nu äro, men jag ser på
dem ändå, att de alla med glädje igenkänna sin läskamrat.»

»Jag har ingen läskamrat, ty jag läste hemma och blott en
gång publikt; jag har ingen sådan vän.»

»Det är skada det; ty den glömmer man aldrig.»

»Men, Dora», återtog Annette, «du är lycklig du, som lefvat
glömd och undangömd, som ej . . . Nog af, Dora, du är ju
min vän?»

«Ja, det vet Gud.»

«Jag har varit öfvermodig. Har du sett löjtnant Hjalmar?»

Dora rodnade.

«Ja.»

«NärP»

«Han har be&ökt oss ett par gånger och beställt hattar, tro*
ligen för att hjelpa oss. En gång lånade han oss penningar, när
mamma varit så länge sjuk, men han ville ej ta pappas sabel i
pant. Men den skulden har mamma betalt», tilläde den vid en
noggrann räkning vanda flickan.

«Du har då sett honom?»

«Ja.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free