Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, jag har ingen vän atom min mor.»
«Du fruktar att fö en, som du genast mister, du fruktar att
låta en blomma slå rot i själen, då du vet att den kanske snart
ryckes upp med roten igen — och söndersliter hjertat.»
«Ja», hviskade Dora nästan ohörbart.
«Så, Dora, låt mig vara din vän så länge; snart, Dora lilla,
skall du finna att du fått en syster, och då blir du., min.»
Dora betraktade sin nya syster några ögonblick.
«Nej», sade iion slutligen, «nej, nej 1 Du bedrar mig inte ...
nej, nej! Jag är och blir din, jag skall evigt vara din vän.»
De begge flickorna satte sig i den mjuka soffan. Dora tyckte
att hon sväfvade i luften, ty i mammas med hattspån packade
lilla soffa funnos ingå resårer.
«Hör på, Dora», återtog Annette, «du skall säga mig en sak.»
»Gerna.»
»Huru går det till att finna ett nöje i arbete?»
Dora betraktade henne med förundran.
«Jo, det är roligt att arbeta.»
«Är det verkligen roligt?»
«Ja, det är det.»
«Nå, hur bar du dig åt att vara nöjd med litet?»
«Åh, söta Annette, det säger sig sjelf.»
«Nå», började Annette och darrade på rösten, asäg mig,
Dora . . .»
«Hvad ?»
«Säg mig . . .»
«Hvad skall jag säga? Du darrar ju.»
«Jo, jo ser du, huru går det till att vara lycklig som du och
ändå vara glömd af alla?»
«Ah nej, inte är jag glömd.»
«Om du lefver eller dör, finnes det ingen på jorden, som
gläder sig eller sörjer.»
«Utom mamma, ja.»
«Ja, utom din mor.»
«Ja; men, Annette lilla, hon skall söija ensam lika mycket
som tusende vänner, som gå i en likprocession, liksom hon gläder
sig för tusende, när det går mig väl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
