Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Du må gerna tala om det for din mor . . . hon kan trösta
mig, hon också.»
ffGnd ske lof för det!» ropade Dora, som verkligen skulle fun-
nit sig tryckt af en hemlighet för sin mor.
«Jo, Dora, jag har varit... jag vet ej hurudan jag varit..,
men ett sjelfsvåldigt barn, en förvuxen stackare i själen. Hjalmar
älskade mig och älskar mig kanske ännu.»
«Nå, då är ju allt hulpet.»
«Nej, Dora, det har jag sjelf .förebyggt. Hör på. Hjalmar
älskade mig, men innerligare, sannare, djupare, än jag kunde fatta.
Han älskade mig med kärlekens hela förtroende. Det förstod jag
icke, jag trodde att han var kall. Jag ville försöka om han ej
skulle bli svartsjuk.»
«Då var du inte beskedlig.»
«Nej, jag var elak, hjertlös. Jag valde en ung grefve M.
som experiment; jag visade mig utmärkt artig mot honom, jag
talade nästan endast med honom, jag hade honom till förtrogen i
våra små tillställningar; med ett ord, jag ville att Hjalmar skulle
observera det och bli ledsen; men det blef han icke.»
«Nå, det var väl icke så underligt, när han höll af dig och
trodde på dig, liksom på Gud.»
«Ja, det är klart; men det insåg jag ej då. Nå vidare; veu-
kar ej detta, tänkte jag, så måste jag öka min förseelse ända till
dess han känner det. Jag förenade min uppmärksamhet mot gref-
ven med köld mot Hjalmar. Han fann mig väl besynnerlig; men
det tycktes ej röra honom. I stället — troligen, nu inser jag
det, för att rädda mitt rykte, som jag satte på spel — förrådde
han sin kärlek för min far. Efter några invändningar biföll min
gode, älskade far till allt. Då begärde Hjalmar att förlofningen
skulle få eklateras. Nu först sade min far till mig, att han visste
allt. Jag fann mig sårad, ty Hjalmar hade ingenting sagt till
mig, men dertill gaf jag honom aldrig tillfälle. Hvarföre ville
han ha förlofningen eklaterad för anuat än att binda mig ....
Jag har aldrig tålt några band. Nog af, jag sade nej.»
. «Nå, men det är ju allt ej så farligt?»
«Emellertid hade min mor ej kunnat dölja för assessor Sva-
ning, att Hjalmar skulle bli min man. Hon hade kännt vårt för-
hållande förut, men aldrig gillat det; och hon trodde att pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
