Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faste i tron och utan fruktan, vandrat öfver det svalg, som fattig-
domen och rikedomen sprängt emellan sig — ett svalg, der slägte
efter slägte måste bäddas öfver hvarandra, för att bilda en brygga.
«Dina ögon blefvo först öppna — nu äro äfven mina det.
ffJag är fattig, jag kan ej erbjnda dig annat än min fattig-
dom och min kärlek; dn måste således alltid, när en gång miss-
tankan är väckt, återkomma till den frågan: älskar Hjalmar mig1,
eller var det egennytttf? En sådan fråga får aldrig ett älskande
bjerta göra — då är det förbi med allt, ty det är förbi med tron.
Allt annat således, älskade Annette, blott ej detta.
«Du har ej sårat min heder, ty den kan ej såras af en miss-
tanka, ett sqvaller eller ett rykte, som smyger omkring utan att
tåla dagen; nej, mig har du gjort intet, men da har brutit hela
vår framtid, kastat i djupet den enda smala spång vi hade att gå,
jemt så bred, att vi kunde hålla hvarandra om lifvet och stödja
hvarandra för att ej falla.
«Således, Annette, var lugn, bekämpa dig sjelf som jag och
gläd dig åt att ha en i verlden, som öfver allting älskar dig, som
vill ge sitt lif för dig, men som ej kan tillhöra dig, utan att göra
dig olycklig.
«Jag har öfvervägt om den sorg, jag nu gör dig, är större, än
den jag skulle förorsaka dig, om jag återvände till dig. Jag tror
mig ha funnit att ett hjertesår är bättre än ett gift, som dropptals
skall flyta genom själen feh smygande förtorka den, så att all
glädje vissnar och all fröjd faller. Det finnes ej mer än ett sätt
för vår återförening — det vill säga jemnhet i förmögenhet; ty då
är orsaken förbi och följderna också. Men detta kan ej inträffa.
«Skrif mig till, Annette, det skall värma själen — ty den
fryser nu, den är ej van att vara ensam i den kalla verlden, der
den likt en stelnad Qäril, som barnet hittar i höstkylan, först
får lif och kan flyga, då barnet andas på honom och med sina
kyssar väcker lif i hans stelnade lemmar.
oHelsa Dora mycket, mycket från
Hjalmar.»
Tårarne glänste i den ange mannens ögon, då han förseglade
sitt tafef; men det måste gå, det var nödvändigt.
^Offret är då gjordt», sade han vid sig sjelf, «offret af min
lefnads lycka.; men hon skall trösta sig. Hennes uppfostran gör*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
