Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon kan glömma, att hon kan vexla om i sina känslor — det
kan icke jag.»
Annette, som visst ej någonsin gifvit sig tid att forska öfver
karakterer, hade likväl en instinktlik förkänsla af hvad Hjalmar
skulle svara. Dora, som aldrig tänkt p& det ofantliga afståndet
mellan rik och fattig, eller sett huru detta skiljer från hvarandra
menniskor, som äro skapade att hjelp* hvarandra, kom icke att
tänka på att Hjalmar af denna orsak ej skulle förlåta Annette, ty
något annat än förlåtelse för en förolämpning kunde ej komma i
fråga, och Dora, som så lätt förlät andra, kunde ej misstänka den
unge hygglige mannen för att vara hård och orimlig.
När Hjalmars svar kom, sutto de begge flickorna tillsammans
och Annette snarare ref sönder brefvet än bröt det. När hon ge-
nomögnat det, sjönk hon ned på stolen, blek som en marmorbild.
«Det var det jag väntade», sade hon knappt hörbart; «ja, af-
grunden har öppnat sig, vi kunna ej mera gå deröfver; ty . . .
ty», tilläde hon efter en stunds tystnad, «ty vi hafva ej tron.»
«Han måtte vara en kuriös herre», inföll Dora, «ty jag ser på
dig att han svarat dumt; den elaka menniskan 1 Kantänka, för
det ban är karl, så står det hans heder så fasligt nära . . . Såå,
han vill inte bli god igen?»
crJo, god är han, men han har rätt», tilläde Annette, «han
har rätt.»
Hon sprang upp och letade fram ur de djupa gardinvecken
sin lilla tafla. Hon smålog och visade den för Dora.
«Hvad är det P . . . En liten ful stuga vid en sjö.»
«Der är jag född, Dora; der är jag, Gud ske lof, född, äl-
skade Dora», sade hon med glädjeglänsande ögon. «Nybyggarens
dotter ... ja, henne skall han älska och hon kan älska honom
. . . och så blir min mor deruppe så glad, och så blir Anders så
glad och förlägen på en gång, då jag säger: nu har träskeden ej
längre en blyklump i hjertat.»
Med dessa ord skyndade hon till sin mor.
Hon omtalade allt och slutade med: «ni ser, min mor, att
jag som er dotter har spelat högt och förspelt min och Hjalmars
lefnadsglädje, ty han blir aldrig glad mer och jag dör af sorg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
