Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, nej, min vän, ni bör ej tacjca; men hur ämnar ni göru P»
<vJag har verkligen ej tänkt derpå. Ers excellens har kanske
någon utväg, som höfves en hederlig man att vandra. Om ers
excellens hade nåden att . . .»
«Jo, jag tycker att det är redligast att öppet uttala orsaken
till erå skrupler, säga, som sanningen är, att ni älskar flickan allt
för mycket för att indraga henne i en sfer, der hon kanske skulle
finna sig olycklig; att ni . . . med ett ord, ni kan ju uppskjuta
saken och lemna flickan sin frihet så länge, ty kanske kunde
hon göra ett förmånligt parti, om ni ej hindrade. Älskar hon er,
hvarom jag är öfvertygad, så blir det en dubbel glädje att, då
era utsigtter möjligen ljusnat, erbjuda henne er hand.»
«Er8 excellens1 godhet har för mig visat en uttåg ur laby-
rinten», sade assessorn; «men frågan, huru sann och innerlig den
är menad, blir ändå svår att framställa, utan att såra den älska-
des finkänsliga själ. Jag finner det är en pligt så handla, huru
påkostande det också är; men mitt medvetande skall styrka mig,
om jag svigtar.»
Den gamle excellensen menade verkligen väl med sin gunst-
ling, ty han ville icke genom ett olyckligt giftermål och deraf här-
flytande fattigdom se en bana afklippt, som han sjelf öppnat och
jemnat.
Assessorn, å sin sida, kände liksom en tung börda lyftas från
sitt bröst; men han hade nu tvenne andra bekymmer, nämligen
att till fru Miller återsända de kära slägtingarne, hvilka han väckt
till aktivitet, och att på ett lämpligt sätt, utan att sjelf synas
bryta, sluta upp förlofningen med Annejte.
Det första bekymret gjorde att han samma afton afsände en
hel lunta bref, innehållande att saken redan fått en sådan utveck-
ling, att någon förändring ej var att hoppas, och att assessorn
fått reda på att Sidenkronorna med päronet voro de rätta arfvin-
game, och att saken således i intet fall stod att hjelpa.
Assessorn hade verkligen ej fått någon redogörelse for hän-
delsernas sednare utveckling, men trodde sig veta allt, emedan han
af gammal vana ansåg fru Miller ha alltför mycket förtroende för
honom, att ej genast säga allt. Detta hade, som vi sett, dock ej
varit förhållandet; ty den goda gumman hade tvärtom .fattat ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
