Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh ja — se så! *Hvad är det?* låt *bli Passe — kan du
inte stå still? ’Hvad är det?*»
Flickan läste med knäppta händer, läste bra, men de mörka
qvicka ögonen spelade på Anders Petter, som nu kastat sin börda
i elden och med djupsinnig mine läste i en bok utan början och
slut, en skatt som en gång råkat vara i en korg med skräp, som
far i lifstiden köpt på auktionen efter komminister Löfqvist. Läs-
ningen var slut och omedelbart efter lexan bröt dammen lös.
"Jo, jag funderade på Näckrosen, sa’ jag.»
«Hvad är det för prat med Näckrosen?» frågade mormor
vresigt.
«Jo, mormor, det talade gamle Starken om i veckan som var;
det var borta i Bäckstugan, mormor vet — då jag sprang dit öf-
ver med blångarnet.»
«Åh, det är bara dumheter.»
«Nå, hvad sade Starken, den »larfven?»
«Jo, mormor, han talade om en lång saga om Näckrosen,
hur det var en liten liten fficka, som kom ut i skogen och råkade
ut för Näcken, som tog’na till sig — och den visan hade han
hört sjungas derute vid Ekön.»
«Hvad sade han?»
«Jo, han talade om att han den tiden en gång hade rott öf-
ver till Ekön, och att han då hade fått höra en så vacker, sfi
vacker sång deruppe, att han rent af glömde bort att meta, ty
sir mormor, Starken hade farit öfter för att meta aborrar, sa* han.
Och det spelade och sjöng så vackert i skogen, sa* han; men han
blef rädd, ty han trodde att det var sjöfrun — ja, det trodde
Starken; men så hörde han den granna visan om Näckrosen, och
den mins han än — ja det gör han.»
«Nå, och vidare?» frågade mormor ifrigt.
«Åh, ingenting vidare; men si han talade om en prinsessa,
som hade krona på hufvudet och långa svarta lockar, och som
var klädd i hvita kläder, som han en gång sett på stranden, men
då gömde han sig och låg i buskarne tills hon giek in i skogen
— och så sjöng hon igen; men Starken var så rädd, att han inte
vågade gå efter henne; ty inte var hon en riktig menniska, mor-
mor, utan ett troll, det tror Starken.»
«Jaså.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
