Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ej vore en ömklighet. Starken hade under en språngmarsch,
som tillställdes for att roa en generalska/snabbat på en trädrot
och brutit sig i handen, så att han ej blef karl igen, särdeles se-
dan gikten slagit till; och detta gjorde att Starken icke kunde ar-
beta utan måste på sin ålderdom gå omkring och få sina bitar.
Men Starken var också en slarf, som mormor sagt; men en glad,
oförargelig slarf, som roade många och besvärade ingen. Han var
ortens Dagliga Tidning — en personlighet, som i sämja förenade
alla tidningsfärger, hvita, grå och röda. Allt visste gamle Starken,
och det han ej visste, det skarfvade han ihop huru det bar till.
•Se så, Guds fred! hvad är klockan P» yttrade den gamle man-
nen och såg sig omkring med sina glada ögon, som "tittade trinnt»,
som Stina sade. «Mormor ser så betänklig ut — hm, hålla inte
blånorna ?»
•Åh jo, Starken», småskrattade gumman, som väl föresatt sig
att behandla sitt främmande kallt, men omöjligen kunde se den
beskedlige rolighetsmakarens väderbitna ansigte och trinda ögon,
utan att le.
«Pass på, jag vet nfigot nytt, pass på, der är främmande p&
Nygård, en lång herre.»
•Jaså; hvem kan det varaP»
«Ja, si det är knuten; men si Starken vet nog — det är en
provisor från Upsala, en provisor eller professor eller något så-
dant, som skall läsa för kaptens son, för si nu förslår inte hans
lärdom kantänka.»
«Jaså, skall han det; kors hvad de rika kosta på sina barn.»
«Åh ja, och lärda skola alla bli nu för tiden; så var det inte
fordom, och likväl så var det bra folk — hä, hä — Kapten var
min själ inte dum han. Jag mins honom som fanrik i Tyskland
och Norget; det var pojke med lif i kroppen! ’Kom nu, pojkar’»
sa* han, ’och gå på’, sa’ han, ’som ena satar’, sa’ han — och så
gingo vi på. Men si pojken hans skall bli lärd, han, stackars
pojke, och proppa i sig en hop som ingen nytta gör.»
•Jo visst gör det nytta», inföll Anders Petter och såg upp
ur sin bok.
•Hör man på, kycklingen vill lär* hönan värpa», skrattade
Starken. «Jaså, du säger det, du pojkbytinge! Kanske du ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
