Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«G& ut, Erik», sade fadren; «i morgon skall du läsa för
herrn här.»
«Nå, hvad tycks om pojken?»
«Det är en rask pojke.»
«Åh ja, han är bra nog; men pröfva nu på hvad han duger
till, om fjorton dar vill jag veta bans ultimatum.»
«Det är svårt att på så kort tid . . .»
«Se om pojken duger att läsa eller icke? Åh, det vill jag
ej tro; om han skall läsa, så skall han kunna gå långt — stac-
kare får han icke bli.»
Be fjorton dagarne hade förlidit. Läraren begärde prolonga-
tion. Ben beviljades. Ändtligen hade månaden gått och herr
Lundroth skulle göra reda för sitt fögderi.
Bå han kom in till kapten, fann han att der var främmande.
Kapten satt på sitt vanliga sätt och nästan lika beqvämt hade
en gammal för detta knekt fått sin plats vid kakelugnen. Ben
gamle mannen steg upp och bugade eig djupt for magistern, som
nickade vårdslöst och nalkades kaptenen, för att begära få tala
ensam med honom. Men kaptenen såg skarpt på honom och
sade: «herrn vet visat inte hvem den der gubben är, efter herrn
inte ser honom.»
«Jag! Jo visst; men jag känner honom inte.»
«Jo, ser du, Stark, detta är vår informator», inföll kaptenen,
«en mycket snäll och beläst man; och han der, gubben, är gamle
Stark, som var med och slogs för kung och fädernesland, då herrn
kom i skolan. Han har slitit mycket ondt, gamle Starken — sätt
dig, gamle kamrat. Sitt ner, herre, vi skola språka en stund.
Jaså», yttrade kaptenen efter en stunds tystnad, «pojken är ga-
len han.»
«Ja visst är han det; men både jag och mormor har talat
förnuft för honom, och hans stackars mor har gråtit sina bittra
tårar och föreställt honom, men det är likadant.»
«Nå», återtog kaptenen, vändande sig till informatorn, «nå,
hur är dei med Erik?»
Herr Lundroth antog en betänklig mine. «Jag har just in-
genting tröstande att säga.»
«Jaså! Nå vidare?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
