Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I grindstugan blef der en glädje i taket, som man säger, då
Starken kom med budet. Mormor tackade Gud, som lättqde ett
af hennes största bekymmer, ty hon var fast öfvertygad att An-
ders Petter skulle ta, sitt förnuft till fånga, då han fick försöka
huru svårt det var att verkligen läsa. Hon hade kommit till detta
resultat, emedan hon sett med hvilken glädje skolpojkar komma
hem under mellanterminen och med hvilken olust de återvända i
skolan. Deraf hade hon dragit den slutsatsen, att läsning egent-
ligen var ett mödosamt arbete, som ingen skulle välja, om han
hade något val.
Anders Petter deremot såg sig i andanom begrafven bland
böcker och läsande i dem alla, som ett bi flygande från blomma
till blomma, söta och bittra, men ur alla sög han honung. Det
var honom som om han i en öken plötsligen fått syn på en lä-
skande källa, som om han, bruten af stormen, i de ljumma fläg-
tame kände lukten af land, af de herrliga kryddöarne.
Dagen derpå var Anders Petter redan i arbete, och långt
ifrån att det, som mormor förmodat, tröttade honom, fann han
sina krafter och sin lust tilltaga.
Det var två på Nygård som hjertligen beklagade hvarandra, och
det var Erik som beklagade Anders Petter, for det han ej visste
bättre än att hänga näsan öfver en bok, och denne å sin sida
beklagade Erik, för det han ej kände någon fröjd i forskningar,
utan var mer road af kroppsarbete. Begge ansågo sig lyckligast,
och så bör det vara.
Informatorn omtalade att Anders Petter gjorde hastiga fram-
steg. «Det är verkligen en ovanlig gosse, och om han vore af
bättre folk, skulle han gå långt.»
Kaptenen vände på sig liksom nfigonting stuckit honom.
«Hva sa’, bättre folk! Hans föräldrar äro ärligt folk, och det är
ett stycke förnämare det. Dessutom ser herrn att vår Herre delar
rättvist.»
«Jag förstår ej, herr kapten.»
«Jaså, herrn förstår inte att min pojke får egendom och du*
ger ej att läsa; Anders Petter dger ej en jordlapp, men har lust
att läsa — hvad följer derafP Jo, att Erik skall bli bonde och
Anders Petter herre — det har Gud menat.»
«Kan väl vara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
