Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det han ej duger till, ger jag nu ut för att göra torparpojken fr&n
grmåstugan till det han duger till — punctum.»
Dervid blef det; och således fick Anders Petter en lärd upp-
fostran och Erik deremot fick lära sig slä, köra med oxarne och
sköta hästarne och fördjupa sig i sina älsklingsstudier öfver gräs
och sädesslag, trummor och diken, öfver löfskog och barrskogs
och om sättet att ordna en landthushållning.
IV.
Det är två år derefter; Stina är tio år gammal.
Det är nu sommar och i Gransjön — i en smal vik, som
letar sig in genom skogen, växer det hvita herrliga näckrosor,
som simma i vattnet liksom stjernor på det blå, och dyka och
åter synas liksom stjernorna mellan molnen. Utmed stranden sitter
lilla Stina — hon går vall med grannarnes kreatur och är ensam
i hela den vida skogen, der blott bjellkons entoniga pinglande med
sin kopparklocka förråder lif och rörelse. Det qvittrar ingen fogel,
det plaskar ingen fisk i det stilla vattnet, vinden slumrar och
deruppe i höjden drifva några lätta molntappar långsamt, nästan
omärkligt fram öfver dalar och skogar. Den lilla flickan satt der
på en sten vid stranden och lät vattnet röra sig kring de små
fotterna, som hon stödde mot den hvita sandbottnen.
Derute, der liljorna växa, är det djup dy. En gosse drunk-
nade i fjol, då han ville plocka näckrosor och kom på djupet.
Strömkarlen ryckte ner honom, ty bland näckrosorna bor Ström-
karlen, och små barn skola ej väga sig så långt ut, ty då fattar
han dem vid fotterna och drar dem långt ner i djupet, der han i
en skog af vattenrosor har en löndörr till sitt slott. Der vandra
de då genom långa underjordiska vattengångar, som upplysas af
glindrande guldfiskar, och efter en lång vandring trycker Näcken
på en fjeder. En stor port slås upp, och nu kommer man in i
hans kristallslott, bygdt af endast diamanter och strålande i regn-
bågens alla farger. Himmelens sol skiner på hafsytan och dess
strålar kommå brutna i tusende färgtoner ner till det glindrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
