Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slottet, utanför hvars portar herrliga parker af hafsväxter grönska
på den ojemna marken, och der purpurröda korallträd utbreda
sina kronor, och lefvande liljor växa i det sammetslena gräset,
och tusende mångfargade snäckor sitta som frukter på hvarje
stånd. I den skogen beta hans hjordar, ofantliga hvalar, och hela
skaror flygfiskar fladdra mellan trädens kronor.
Ungefär sådana voro Stinas tankar, då hon plötsligen från
en vik på andra sidan, bakom udden, hörde en klar, fastän ej vacker
röst sjunga:
Ett moderlöst barn i skogen g&r vall.
Hör luren ger eko i fjellen.
DS bör bon ’från insjön ett ftterskall,
Det är troll, som sjunga i qvällen.
Men tro ej de lockande ljuden.
«Ack, ack, det är gamla Starken, som metar och sjanger
Näckrosens visa.»
Och kom du till mig och blif min brud,
Mer herrligt har jag än du anar.
1 guld skall du gå och i perleskrud,
Till spann får du snöhvita svanar.
Men följ ej de lockande ljuden.
Och flickan hon s&g hvar som Strömkarlen satt.
Och gullharpa lekte på vågen.
Men månen går opp i den mörka natt,
Då blir hon så oviss i hjigen.
Hon trodde de lockande ljuden.
Men trollet spelar på gyllene sträng.
Gud skydde den fattiga lilla!
Der redes nu till af vågor en säng,
Der bruden skall slumra så stilla.
Hon trodde de lockande ljuden.
Och Näcken han tar den kära i famn;
Men bleknad och död föll hon neder,
Och väcktes ej mer af de kära namn,
Af kyssar och trohetens eder.
Hon hör ej de lockande ljuden.
Ty anden tog Gud, men stoftet blef qvar,
Och Strömkarlen snyftar och gråter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
