- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
214

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja visst, ja visst, så är det ju — ja, så är det», yttrade
flickan och strök sig Öfver pannan; «ja, men det föreföll mig, då
Starken sjöng: ’ett moderlöst barn’, liksom någonting fläktat om-
kring mig, något lefvande nalkats mig ooh hviskat: det är du,
du, som är moderlös — som råkar Näcken — men följ ej hans
lockande toner.»

«Lugna dig, flicka, var ej barnslig», yttrade modren med be-
kymrad uppsyn; men Stina betraktade henne uppmärksamt.

Ändtligen, då modren trodde att hon utplånat hvarje 8{får
af flickans aningar, flög denna åter upp, såg rakt in i sin mors
ögon och sade: «Se på mig, se på mig, mor, och säg: din moder
lefver, din moder det är jag.»

Modren slog ned ögonen. «rStina, var då klok — din moder
lefver, din moder det är jag.» Men hon såg ej upp, den goda
qvinnan.

»Således moderlös», sade flickan sakta och satte sig ner, vmo-
derlös . . .»

Ett moderlöst barn i skogen går vall
Och laren ger eko i QeDen.

Då hör hon från insjön ett åtenkall,

Det är troll som sjunga i qvällen.

Men följ ej de lockande ljuden.

sjöng hon sakta vid sig sjelf, och stora klara tårar föllo ner för
de blomstrande kinderna.

<rfag tror att du vurmar, flicka!» sade modren, sedan alla
bevis och tröstegrunder voro slut; «du yrar.»

Då slog flickan upp de sköiffc ögonen, som ännu glänste af
tårar och sade: «nu är allt bra igen — nu är 8tina glad igen.»

Men hon blef ej mera så glad som förr, utan gick i skogen

och drömde om sig sjelf. Hon kände, fastän hon ej visste det,

att hon var moderlös — hon visste ej hvar hon skulle söka de

sina; der hemma i kojan funnos de icke — hvarken mor eller
mormor voro hennes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free