Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt en månad efter denna händelse kom Erik, som var
med om slåttern i Storängen, springande för »lefvande lifvet» fram
till Nygård och var som en pil inne hos fadren.
«Far, der kommer främmande!» ropande han andtruten;
ty främmande var på Nygård något alldeles ovanligt. «En stor
vagn med tre hästar för körde inftt vår väs; och kommer snart;
jag sprang genvägen för att säga till, om far behöfde raka sig.»
Kaptenen kände sig om hakan, det var hvad man på landiet
kallar ett verkligt lördagsskagg.
«Hm, främmande! Kan man då aldrig få vara i fred!» sade
kaptenen, som ganska säkert på ett år ej varit «ofredad» af främ-
mande. Emellertid kunde det ej hjelpas. Kaptenen var, fastän en
fri menniska, dock olyckligtvis född och uppfödd i fördomar, han
liksom alla andra, och derföre rakade han sig, tog på sig en hvit
halsduk och en vackrare rock, för att kunna med värdighet pre-
sentera sig för den trehästa-främmanden, som lyckligtvis hade nå-
got svårt att på den smala vägen komma fram med den breda
vagnen och derföre dröjde tillräckligt länge. Ett väldigt hund-
skall från Ragg, som stod bunden vid hundkojan, och Bellona,
som befann sig obunden, och hennes älskvärda familj af trubb-
nosiga hvalpar, tillkännagaf att vagnen nalkades, och straxt derpå
körde den in på gården, svängde om och stannade vid trappan.
Det är vanligt på landet att en hvar, som lif och anda haf-
ver, vid dylika tillfallen störtar ut för att, som det kallas, «ta
emot» och redan på trappan försäkra om, huru roligt det är att
se de goda vännerna komma; men kapten Emmerick brydde sig
ej om detta bruk, utan gick fram och åter i salen, något för-
argad öfver att nödgas ha hvit halsduk och den granna rocken,
som trängde i armhålorna. Det behöfdes också icke, ty den stora
vagnen var prydd med två lakejer i livré bakpå och kusk med en
ofantlig mössa, på bocken.
En ung herre hoppade ur och räckte sin hand åt en liten,
något krokig och ganska bedagad dame, som, åtföljd af en mops,
långsamt ock försigtigt steg ur, och efter henne följde en mamsell,
som bar en hattask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
