- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
219

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, tant vill flickan väl», upprepade den unge berrn. «Tants
ädla hjerta röres af hennes lidanden.»

tfHade hon ondt i foten, efter hon lider?» frågade kaptenen.

•Nej, men naturligtvis att lefva i ett torp bland rfia menni-
skor. Herr kapten kan väl finna att det är en olycka.»

«Man kan vara rä på två sätt: i sättet att vara och i sättet
att handla — rå i hufvudet och rå i hjertat. Det finnes fattigt
folk som ha bildning i hjertat, och bildadt folk som äro råa midt
igenom som en skånsk limpa, fastän skalet är hårdbrändt och blankt
och odugligt», yttrade kaptenen med hetta. «Med ett ord sagdt,
flickan mår bra, behöfver inte herrskapets medlidande eller hjelp

— passsar ej att bli kammarjungfru och att «giftas bort» — med
ett ord hon blir här.»

•Herr kapten talar med någon hetta», yttrade kammäijunka*
ren. «Herr kapten torde påminna sig, att grefvinnan ännu är
svag efter sin badkur, och att en dam är känslig.»

«Forlåt mig då: jag skall tala lugnt, låt oss tala lugnt.»

Kaptenen satte sig och fattade, utan att den gamla kunde
hindra det, hennes magra hand. «Hör på, grefvinna, nu tala vi
utan alla öfverdrifter.»

VI.

«Det var», började kaptenen allvarsamt, men som det tycktes
rörd, «en tid, då äfven jag var ung, då jag var kadett — jag var
en glad gosse, afhållen af mina kamrater och mina lärare.»

«Ja, jag har hört att kapten utmärkt sig mycket fördelaktigt»,
inföll grefvinnan, liksom för att återknyta samtalet.

«Afbryt mig icke; låt mig tala. — Jag var ung och glad,
litet svärmisk — och jag var aderton år gammal bara. Jag be-
sökte då ofta en privat lärare i hufvudstaden, monsieur Dumond.
Det var en liten fransman, liflig som hela hans nation är det —
han var emigrant; han hade måst fly sitt fosterland just för sam-
ma fördom som kostade er son lifvet. (Den gamla damen luktade
på sin eau de cologne-flacon.) Han hade en flicka — då ett tio-
årigt barn, en yrhätta, den gladaste varelse jag sett. Hon talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free