Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska med mig, och hundrade gånger lekté vi tillsammans och
menade på att vi skulle bli ett par. Den gamle emigranten små-
log litet förnämt: det föll honom ej in att hans Adelaide skulle
sjunka så lågt som att gifta sig med korporal Emmericks son,
äfven om denne blef officer. Han var öfvertygad om en restaura-
tion i Frankrike, om en återställelse af det gamla, då ätten Du-
mond, med sina tre berg i vapnet och sin halfva lilja på hjelmen,
skulle återfå sin fordna rang, och derföre led han utan att knota
och spelade rolen af språkmästare. Men han lät barnen leka och
tänkte: när Adelaide en gång med mig lippträder i det i sin
fordna glans återställda Versailles, då hon blir presenterad for
Louis XVm och omstrålas af hela den franska adelns gamla prakt,
glömmer hon vindskammaren i det fattiga Stockholm och den stac-
kars kadetten, korpralssonen. Men den gode fransmannen dog in-
nan någon restauration blef af. Napoleon med sin jättekraft sam-
manhöll den splittrade staten och hindrade den både att samman-
falla och att återtaga sin förra form; med sitt trollord, sitt varde
befallde han de ramlade hvalfven att åter resa sig upp, byggde
han ett nytt Frankrike af ruinerna från det gamla. Han satte
segerns örn på frontespicen af sin nya byggnad, det var slutste-
nen, den som sammanhöll allt, och först när den föll, ramlade
allt — åter i sitt gamla grus.»
«Vi gå in i politiken, hör jag», yttrade kammarjunkaren.
«Tant har läst så mycket om den der Bonaparte, att hon kan
imaginera sig . . .»>
»Förlåt att jag gjorde en utflygt», yttrade kaptenen torrt.
«Den der Corsikanen var en farlig menniska», yttrade gref-
vinnan och klappade Catalani, som låg och frös i knäet. «Gud
vare tack och lof att det nu åter är i ordning i det olyckliga
Frankrike, och att det lyckats Louis Philippe att tukta det obän-
diga folket.»
«Vi skola ej slå oss på politik», anmärkte kaptenen, »det var
ju såP»
«Ja, vidare om den der språkmästaren.»
«Han dog innan hans drömmar förverkligades, men ännu i
dödsarbetet hoppades han, drömde han och gladde sig åt att få
sola sig i den gamla konungamaktens solsken. ’Jag har varit
trogen, in i döden trogen’, hviskade han då han dog. Då var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
