- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
224

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«God afton barn», yttrade grefvinnan; «nå fy då, Catalani!
Tyst — tyst! (Vov vor rrr vov vov, sade Catalani.) Då jag
passerade grinden dernere, observerade jag dig, barn. (Vov rrr-
rrr-vov vov rrr, yttrade Catalani och sköt ut sina glosiga ögon.)
Tyst, lilla kräk, det är ingen som vill göra mig någon skada.»

Flickan neg.

«Nu vore frågan om du ville komma till mig och vara i mitt

hus.»

Stina såg frågande på mormor.

«Jag tror knappt att hennes mor vill att hon skall ut»,’ sade
gumman.

((Men det finner ni väl, att ert barn skulle få allting bättre
hos mig, än i er fattiga koja. Hon skulle bli min egen kammar-
jungfru; ty jag tycker om det lilla barnet.»

«Åh, utan omsvep, grefvinna, säg rent ut, jag är den flickans
farmor och vill på sätt och vis upptaga henne som mitt eget barn

— det låter något.»

«Farmor!» ropade flickan och gjorde ett steg framåt, liksom
för att falla i hennes famn; «men hvem är då min mor?»

«Näckrosen, barn!» sade kaptenen och klappade henne på
hufvudet.

Den gamla grefvinnan höll på att dåna, så profanerad fann
hon sig, men menniskan är seg, och den gamla damen var mäk-
tig att kufva sina känslor.

(Ja, ordet är uttaladt, fastän det ger dig, barn, alltför stora
fordringar; jag är din farmor på sätt och vis.»

((Grefvinnan menar, att hon endast på sätt och vis varit en
mor för sin son», anmärkte kaptenen torrt.

«Du var aldrig erkänd af min son, du är oäkta, stackars barn,
men det oaktadt vill jag dra försorg om dig. Du skall få komma
till mig; kom, barn!»

Stina, rörd i det innersta, föll till den gamlas fotter och
snyftade.

«Du skall få komma till mig och få uppfostran och göra
lycka med tiden.»

Flickan gret.

«Vill du?»

«Ja, farmor, det vill jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free