Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro att en menniska kan lefva af bara luft och vatten — det ar
horribelt.»
a Ja, det finnes verkligen n&gra af mina kolleger, som ha en
fördom mot mat; men min tanka är . . .»
«Ja, doktorn har troligen funnit att medicinen är till för att
korrigera dietetiska felsteg, det är min tanka. Diet är ingen me-
dicin: kunde man alltid hålla diet, så blef man icke sjuk oeh då
behöfdes hvarken läkare eller medicin, sedan man sluppit öfver
barndomen.»
«Ja, det är verkligen sanning.»
«Jag tål ej feta saker, herr doktor, men äter dem så oändli-
gen gerna och i min stil mycket. Huru skall man korrigera detta
fel? Det är klart att min fyssick inte tål feta ämnen.»
«Om grefvinnan tillåter, skall jag skrifva ett litet recept*»
«Ja, kära doktor, jag tackar er. Om det nu varit doktör
K***, så hade han sagt: låt bli att äta feta ämnen. Ha ha ha,
det stöter på det löjliga att få en så simpel föreskrift af en lä-
kare.»
Doktorn smålog medömksamt.
«Ja, det är verkligen löjligt», återtog den gamla frun. «Var
god och skrif. Jag kan behöfva det i dag; ty der kommer hof-
mästaren. Jag skall ha några vänner hos mig i dag, några få.
Huru många kuverter?»
«Trettiåtta, fru grefvinna», sade hofmästaren bngande.
«Jag ser då och då några få vänner hos mig», tilläde’ gum-
man, «några närmare vänner.»
Hon tog på sig gljasögonen och läste på listan.
»Presidenten v. M. med friherrinna och två fröknar — hm,
hör på, Mellstedt, sätt mycket godt vin för presidenten, han för-
står sådant, och är dessutom en menniska, som ej skonar någon,
och aldraminst mig. *— Hm, hofpredikanten, jaha, ja, han får af
nummer två.»
Den gamla satte sig att pricka; ty hon var på sitt sätt spar-
sam, fastän det ändå gick duktigt åt i huset.
«Vet doktorn», yttrade hon förtroligt, sedan hofmästaren gått,
«vet doktorn, det är ej roligt att ha en hop vänner, som man
egentligen ej kan tåla; men mina relationer äro sådane, jag kan
ej undvika dem; de bjuda, och jag måste bjuda åter. Jag har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
