Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag en sä kallad mixtur; en hop folk af åtskilligt slag, folk till
hvilka jag står i förbindelse, och blott för att ge mixturen färg
och någon smak har jag bjudit presidenten — hvad kallas sådane
tillägg i medicinen?»
«Ett corrigens, ett ämne som korrigerar smaken», smålog
doktorn.
«Ja, just ett sådant är i dag min president. Han är med
alltid; ty han äter gerna godt, och min kock är skicklig. Jag
skall en gång låta er smaka en soppa, som ingen mer än han
kan koka.»
Doktorns recept var skrifvet och medikamentet kom hem for
att vara tillreds sedan grefvinnan ätit späckad kalflefver.
Sedan läkaren aflägsnat sig börjades toiletten; det blef ett
grufligt besvär för den arma kammarjungfrun, isynnerhet som gum-
man i anseende till sin sjuklighet var mycket känslig eller, som
det också kallas, kinkig. Slutligen nalkades klockan half fem,
vagnar kommo, och gående personer strömmade upp för den breda
trappan, och grefvinnan lät leda sig in i salongen för att taga
emot.
»Välkommen, min kära president! Fägnar mig att se er glad
och frisk som förliden afton. Det var fiögst animeradt på fri-
herrinnans supé.»
«Ja visst, högst animeradt; jag var väl ej med, utan spelade
hela qvällen, men hörde ändå fröken Babettes fortepiano. Verklig
talang, eller hvad säger min goda fröken Janna, som sjelf exeqve-
rar så svåra saker? Spelar ej Babette förtjusande?»
«Jo, förtjusande, mästerligt; det är som det vore Ghopin sjelf»,
yttrade en mager flicka, hvars genomskinliga fingrar tycktes endast
skapade för att nyttjas på ett pianoforte*
«God dag, min kära lagman! Välkommen, hofpredikant, och
ni, kära Wennergren!» Så satt den gamla helsande och nickande
åt alla, till de*s de voro samlade.
Det var en middag som var kräslig. Presidenten berömde
öfverljudt det herrliga vinet; men hofpredikanten och den kära
Wennergren, en beskedlig magister, tyckte att munnen samman-
drogs af det goda vinet.
Och i samma stund sutto mormor, mor, Stina Brita och Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
