Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en och annan, som betraktar minespplet hos det afhörande säll-
skapet och anmärker, att fru apotekerskan skrattade vid ett rörande
ställe, eller torkade tårar ur ögonvrårna vid ett muntert, eller att
borgmästaren höll på att somna, o. s. v. Dessutom är det svårt,
om ej omöjligt, att talas vid en smula; men låt bara musik komma
i fråga! — Är det en «resande» konstnär, så sitter man der sa-
ligt drömmande och hör på hurufedes innehållet af en dubbel rått-
fälla sluppit ut på tangenterna af ett piano, och hur en fiol, som
en ömsint katt, står bredvid ooh, jamar; behöfver ej mera än
lägga märke till finalen i stycket, och detta är lätt att veta, eme-
dan råttsprången då bli häftigare och mera förtviflade — det tycks
som tonsättaren velat säga till publiken: «nu måtte ni väl bli
mätta på konstmakerier», och så gör han sina sista bocksprång,
och så komma slutackorderaa: kratsch! kratsch! kratsch! Då skall
man ha händerna i ordning och dra till att applådera, sedan man
sett hur hofsekreteraren, som bor vid tullen, bär sig åt. Börjar
han vid finalen att vika upp frackärmarne, så skall man lägga
till hårdt, men sitter han och gnider sig i pannan med käpp-
knappen och synes obekymrad, så bör man låta händerna ligga
stilla, ty då har konstnären icke fått beröm i Svenska Tidningen
eller Aftonbladet. Har han det fått, så kan man klappa utan
att se på hofsekreteraren.
Är det åter i ett enskildt sällskap — i «en förtrolig krets
af vänner», som värdinnan säger när hela staden är samlad, så
är att märka, att man blir förtjust när dottren spelar, om hon
spelar drägligt, och talar om stora anlag, om hon kotnmer af sig.
Guvernanten får icke beundras annat än af en och annan gammal
herre med tur på hufvudet och otur hos damerna, hvilken kan
fälla några «uppmuntrande ord» åt mamsellen.
Det förnämsta nöjet i vår goda stad är middagarne. Sådana
middagar ställas till vid alla högtidliga tillfällen; man får en in-
vit så lydande, af farbror, som har bod i hörnet vid torget (han
är rådman också):
«Jag ser i morgon några vänner hös mig och bror skulle
göra mig och min hustru ett särdeles nöje, etc. etc.» Då kan
man vara säker att det går hederligt till. Gubben är en heders-
man, som lagsöker sjuåttondedelar af stadens invånare, by$ätter
en sextondedel och häller vin i de återstående, ty han är stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
