Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt lilla samfund har bildat sig för att göra staden fördel-
aktigt känd. Också har, alltsedan vi konstituerade oss, ingen
märklig främling rest härigenom, som icke blifvit stupfull och i
åtta dagar efteråt haft hufvudvärk och punschleda. Detta är ett
mycket anlitadt sätt i de smärre städerna.
Men till saken.
Vi sutto en afton détte innevarande år på hotel Balaklava
och drucko, som vanligt och som ofvan är sagdt, en liten tuta-
nego på fyra man hand. Brödren Hees, som i Öfrigt är rådman
i staden, hade fått knuten.
Vi sutto och öfverlade som bäst om nödvändigheten af att
staden skulle ha en egen sjelfständig tidning» och allt hade gått
bra om det icke felats oss tryckeri med tillbehör, en redaktör och
slutligen ämnen; ty hvad f-n händer väl i en så liten stad? En
enda liten brandanläggning förstör hela staden och tryckeriet också;
afger man en opinionsyttring, d. v. s. slår ut en hop fönsterrutor,
så sitter redaktörens egna i fara, om han ej tiger; således beslöto
vi oss att tills vidare ej vilja ha någon tidning, särdeles som så
väl fiskal som borgmästare voro stora fiender till all publicitet. Det
är så alltid på vårt samhälles höjder, hvarom vi här i Skråköping
hafva mångfaldiga, att ej säga enfaldiga, bevis, som t. ex. då
bprgmästaren på allmän rådstuga uppmanade oss att inte hålla
Ruckleköpings nya tidning.
Just som vi kommit till samma resultat, som på en och annan
riksdag vunnits, att nämligen »tiden för reformen icke ännu vore
ipne» och att Skråköpingsboarnes massa icke ännu tillräckligt mog-
nat, steg der en liten tjock herre in i skänkrummet. Mannen bar
kamlottskappa och var lungblöt, hvilket icke behöfde anmärkas,
emedan händelsen hände sistförliden sommar, så der på höstsidan.
I släptåg efter honom kom en kappsäck och ett guitarrfodral.
Han kappade af sig, ruskade sig och stampade, räknade upp
skjutspengar, tappade också naturligtvis några tioörestycken, eme-
dan dessa äro så funtade, att de måste tappas, samt begärde bums
en stor toddy.
«Hm, hvem kan den mannen vara?» hviskade vi mellan oss.
«En resande musikus kanske — lådan förråder någonting dy-
likt; hvem f-n för med sig annat än ett bränvinsschatuU då man
reser, om man inte har toner till födkrok.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
