- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
41

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara död ett halft år och tyna den andra hälften — det är för
den lilla fåfängan en uttänjd dödskamp.

«Man säger, nådig majorska», yttrade herr Qvickling och lät
sina klotrunda ögon rulla kring sällskapet, «att vår ort i sommar
skall lyckliggöras af många notabiliteter.»

(Jaså, jo som vanligt, kan jag tro. Friherrinnan Tornérkrans
från Finland kommer troligen hit med sina fröknar; en ganska
ämabel dam.»

<Ja, jag tror. Hm, men vittra notabiliteter; löjtnant Braun
till exempel.»

«Braun! Kors hvad det skall bli roligt!» ropade några
flickor, bland hvilka majorskans egen Emma var en.

«Jaså, de unga damerna hafva då läst hans skrifter», sade
notarien; «ja bevars, han är ett patentsnille, Braun.»

«Ja, och så rolig.»

<Ja, åh ja, Braun går an, går an, det finnes verkligen
någonting ovanligt i hans ordställningar, men snille har han dock icke,
hans skrifter äro orena — icke sedligt sköna, hm ...»

((Lilla Emma», sade majorskan, «har troligen aldrig läst en
rad af honom.»

((Troligen icke, min nådiga mamsell Emma?» frågade notarien.

Emma rodnade.

»Dylika skrifter», sade majorskan, «borde censureras, de borde
ej få utspridas bland allmänheten, som har den dåraktigheten att
beundra dem.»

(Jo, men pappa», yttrade borgmästarinnan,. Jäste upp för
mig häromdagen — ack! det var så löjligt.»

«Hufvudsaken af allt snille är, att det är sedligt och rent»,
yttrade notarien, «och derföre ha vi också hopp att få se
Bottiger här.»

«Böttiger!» ropade flickorna, hvilka instinktlikt visste att det
skulle svida i notariens hjerta; «Böttiger, ack den ädle, milde
Bottiger !»

(Ja, deri ha damerna rätt; men — men om man analyserar
hans skrifter, så . ..»

«Ack de äro gudomliga!»

«Hm, nekas inte; en fantasi, verkligen en fantasi — hm, men
pjunkig oCh vek; hm, han förvekligar, det är en sorts poetiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free