- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
60

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Men, mamma, hvarföre skulle vi blygas för honom, han är
ju en hederlig yngling med duglighet, en menniska som sjelf
hul-pit sig fram och som — vet mamma — som jag tycker är fullt
ut lika bildad som någon af herrarne här i staden, till och med
mera.»

«Det der förstår inte du, barn; han må vara så bildad som
helst, så kommer han det oaktadt i hela sin lefnad ej att räknas
till den bildade klassen. Men vi hafva talat nog om honom.

Kommer han igen, så ta vi emot honom enskildt; men laga så att
han icke kommer då vi ha främmande, det går icke an. Inte
heller vill jag att han löper hit så länge Ernestine är nere på
besök; ty hon tycktes verkligen besvärad af honom. Hon mins
honom knappt, ty hon är yngst och kom bort tidigt, stackars
Erne*-stine.»

Majorskan tystnade och tycktes hvälfva några tankar i sitt
sinne. Hon visste dock ej rätt huru de skulle komma fram. #

«Vi hafva väl ej mycket qvar af qvartalet», sade hon
ändt-ligen.

«Nej, mamma, inte mer än nio riksdaler sexton skilling —
utom tio skilling, som slagtaren ej kunde ge tillbaka, och tre
riksdaler i silfver, som vi gömt undan, att taga till då nöd kommer.»

«Det är bra hårdt att vara fattig.»

«Åh nej, mamma lilla, det går ju rätt bra, och vi ha ju ändå
råd att då och då göra ett litet kafferep, som inte är sämre än
andras; och efter det roar mamma, så...»

«Kära Emma! det vet Gud att det visst icke roar mig; men
man är rent af tvungen. Yi bli bjudna öfverallt och då ha
naturligtvis de anspråk att vi skola se dem igen.»

«Men, mamma, inte behöfs sådan der kontant betalning
vänner emellan.»

«Vänner! Hvad du talar barnsligt; det är ej frågan om
vänner, utan om en hop personer, som skulle taga heder och ära af
oss, om de ej finge full valuta för sin artighet. Tror du att vi
ha några vänner här? Nej bevars, det tror ej en erfaren
menniska; man blir småningom afvand med att hafva vänner. En af
våra vänner är rådman Svan och ändå höll han på att bringa
vanheder öfver salig pappa i hans graf och binda oss vid
tiggar-stafven. Lyckligtvis hittade jag qvittenset ibland pappas papper,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free