Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då bad han om ursäkt att han glömt den lilla summan af
några tusen riksdaler. Så der går det till. Och ändå är rådman
Svan en bland våra vänner. Han har endast med fullt vett och
vilja velat göra oss olyckliga; men det stör ej vänskapen — sådan
är vänskapen.»
«Men hvarföre skall man då göra sig så mycket besvär för
menniskor, som, oaktadt all denna möda att förtjena deras vän*
skap, vid första tillfälle svika vänskapens fordringar och förneka
till och med de enklaste pligter mot andra menniskor?»
«Kära barn! det brukas, det går ej an annat. Hvad skulle
man väl säga?»
«Men hvad gör det då egentligen hvad sådant folk säger?
Yi bero väl icke af deras omdöme, utan af vårt eget samvete.»
«Ja ja, Emma, du känner icke verlden, du har ej pröfvat den
som jag», sade majorskan. «Men vet du, Ernestine hade allt rätt
i att vårt möbeltyg är urmodigt.»
a Jaså.»
«Ingenting mer än jaså?»
<(Men det är ganska snyggt, och det är ju hufvudsaken.»
“Snyggt, åhja, men Ernestine menade att jag väl kunde hafva
råd att köpa annat, och ser du — inte vill jag bekymra den
stackars flickan med att säga henne, att jag är så fattig som jag
verkligen är. Hon tyckes ej hafva en aning om huru svårt det
ofta är för hennes stackars mor — och det gläder mig; hon bör
få njuta sin sorgfria ungdom.»
aAck ja, det bör hon», sade Emma och tänkte efter huru
saken skulle kunna hjelpas. Hon hade blott en önskan, den att se
sin mor glad, att ställa allt så att fattigdomen för henne ej skulle
kännas tryckande; men nu i fråga om möbeltyget var det svårt
att hitta på råd. «Nu har jag det», ropade hon slutligen och
hennes goda ljusblå ögon strålade af fröjd, «nu har jag det.»
«Hvilket?»
»Möbeltyget, mamma!»
»Möbeltyget, men ...»
»Jo, ser mamma, jag har ju litet gammalt guld, som jag fått
till skänks af moster Hedda i lifstiden, en söndersliten halskedja
och ett par ofantliga örhängen med pendanter.»
»Och sedan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
