Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbruten, dä en ny kurgäst uppenbarade sig. Det var ingen
annan än en ung friherre Tornérkrans, friherrinnans ende son.
Man kunde ej gerna, utan att få del af dopsedeln, veta att
unga baronen endast var tjugusju år gammal, således på höjden
af sin styrka. Han var en lång smärt figur, välväxt, att döma
af sjelfva hans lekamliga ställnings virke, men svag och förtvinande.
Hans bleka ansigte förrådde slapphet, de stora Ögonen någonting
dåsigt och intetsägande, kinderna liksom darrade vid hvarje
ansträngning och pannan var fårad af djupa veck, som
genomkorsades af en mängd fina blå ådror.
Att han hade mer än svag hårväxt doldes af en skickligt
arbetad parisisk tur eller peruk. Oaktadt allt detta var der hos
den unge mannen någonting som intresserade. Hela hans figur,
hvarje drag, hvarje rörelse förrådde någonting lidande; han liknade
en aflöfvad, bleknad majstång, som står enslig och öfvergifven på
dansvallen. Det finnes någonting djupt melankoliskt i alla nya
ruiner — någonting glädjande uti en som trotsat tiden.
Den unge mannen hade ett lika elegant sätt att vara, som
hans klädsel var elegant, och detta tillsammans med hans lidande
utseende, som bevisade att han kämpat mången hård kamp med
ödet, och hans på en gång fria och försigtiga umgängessätt,
fängslade i synnerhet damernas uppmärksamhet. Det är en egenhet att
qvinnan väl vill stödja sig mot mannen och ej blir lycklig, om
hon ej tror sig ega ett sådant stöd, men derjemte oändligt gerna
vill uppträda som mannens räddarinna både till kropp och själ.
Det är denna räddningslust som just utgör möjligheten för
den «intressanta blekheten» att vinna framgångar hos det täcka
könet. Man anar några själssår som måste helas, någon ånger
som måste tröstas, några svagheter som måste ursäktas.
Det dröjde ej länge förr än den unga baronen af sin mor
infördes hos majorskan, och ej många dagar hade förgått förr än
hela staden visste, att unga baron Tornérkrans och Ernestine
Rolfsberg älskade hvarandra och af majorskan redan fått den
moderliga välsignelsen, som af friherrinnan så tillställdes att den fick
ett teatraliskt utseende; ty friherrinnan var ej nöjd med de simpla
känslorna, utan ansåg sig alltid behöfva höja deras värde genom
ett lysande och öfverraskande yttre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
