Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Ryppel kunde, som friherrinnan uttryckte sig, ej längre
dröja med att åter trycka sin älskade Ernestine till sitt klappande
hjerta, och derföre reste den unga flickan med en bekant familj
snart åter till den ädla tantens möte.
Tant Ryppels förmögenhet var nu ganska riktigt
testamenterad till Ernestine, och derföre fick hon också genast en friare; och
hvem kunde väl vara bättre, mera passande och hyggligare, .än
unga Tornérkrans? Man kunde väl ej se någon större kontrast
än mellan honom och hans tilläranade sjuttonåriga brud. Han
utmärglad, blek, släpp, död för verlden, en filosof af mattighet och
öfvermättning, en dygdespegel af sjuklighet och tröghet — med
ett ord, en tjugusjuårig raenniska, som redan genomlefvat femtio
år; hon deremot frisk som en nyutsprucken ros, anspråksfull som
en rik flicka, ytlig som en modedocka och nyckfull som sjelfva
tant Ryppel. Det var det oaktadt ett passande parti, som alla
gillade utom Axel Erman, som lika elakt som löjligt liknade
partiet vid Hotel Dieu, som omgifves af en blomstergård.
«Ernestine har rest», yttrade majorskan till Emma; «det bar*
net har aldrig gjort mig annat än glädje.»
«Ack ja, mamma!»
«Nu är hon förenad med en ädel man.»
«Men, mamma, bra eländig ser han ut.»
»Eländig! hvilka idéer! Ligger väl mannens värde i att se
bra ut?»
«Nej, visst icke, men det tycks som han skulle vara sjuklig
och .. .»
»Sjuklig ? Ja, det veta vi, han har förkylt sig i Schweitz
under en fotresa i bergen då han ... du har väl hört berättelsen?
min vän friherrinnan har berättat alltihop.»
»Nej.»
»Jo, ser du, i Schweitz äro alldeles oöfverstigliga berg, men
emellan dem ligga små gångstigar, der de resande måste färdas.
Då Gabriel der i sällskap med en rysk furste och en engelsk lord
vandrade fram, fingo de höra nödrop. Ryssen och engelsmannen
vågade sig ej förbi de beständigt nedrasande lavinerna; men
Gabriel gick med gammalt svenskt mod fram och fann en hel fattig
familj nära begrafven i snön. Han bar då den stelnade och
då-0. A. Wetterbergk8 Samlade Skrifter. IX: 2, &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
