- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
86

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då de unga lemnade kyrkogården var ännu solen till hälften
uppe, den sken klart på monumenterna och glindrade präktigt
mellan träden — en liten stund derefter var solen nere och månen
satt blek på den ljusa himmelen, som ej skuggades af några moln.

«Staden behöfde verkligen en annan promenadplats», yttrade
en herre, som, ledande en dam och i stort sällskap, inträdde på
kyrkogården; «man har här aldrig fred för att vattna och plantera
på grafvarne.»

«Ack, herr Griberg, man kan inte tänka sig något vackrare
än att en skön, sval sommarafton promenera under de höga
löf-hvalfven på kyrkogården; jag och min Albert riktigt njuta deraf.
Är det inte så, Albert?»

«Joho», pustade en liten tjock herre, som med möda höll sin
långa amazon under ena armen och på dey andra bar hennes
vidlyftiga schal.

«Ack ja! hennes nåd tänker alldeles som jag och Griberg —
är det inte så, lille Griberg?» yttrade den fina damen som gick
vid hans sida.

«Jo visst; det är någonting romantiskt i det der; men i alla
städer, der man gör anspråk på något trefligt lif — och vår stad,
fastän ännu liten, bär frö inom sig — har man en publik
promenad, der man kan köra med ekipager och således promenera
ogenerad af en hop folk, som — förlåt, har hennes nåd sett
monumentet efter min salig far? det är detta hus.»

«Oh! gudomligt vackert, en skön idé — hvad är det för en
gudinna? — det är så mörkt.»

«Det är en grupp, föreställande tacksamheten, som leder
vetenskapen in i odödlighetens tempel; precis samma basrelief som
finnes på Fere la Chain i Faris öfver en berömd vetenskapsman,
jag mins inte för ögonblicket namnet.»

«Oh, det är charmant, min bäste fabrikör — eller hvad
tycker du, min vän? — Albert, du ser väl tacksamheten?»

«Jaha, jaha, det är den der i långa kjortelen», pustade den
feta mannen.

«Nej, det tror jag är vetenskapen, eller hur, herr fabrikör, är
det tacksamheten?»

((Tacksamheten, ja jag tror att det skall vara tacksamheten.
Se, min bästa hennes nåd, tacksamheten kan tecknas på många sätt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free