Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men idéen är förträfflig. Förlåt, herr fabrikör, salig pappa
var således vetenskapsman?»
»Ja, jaha, han hade studerat på apotek, men fortsatte icke,
fastän han hade, efter hvad man sagt mig, ganska solida kemiska
kunskaper.»
«Ja, derom är jag säker», inföll hennes nåd; «men, jag kände
honom visst, jag var som flicka här i staden.»
«Herre Gud!» pustade mannen, »gamle herr Griberg gjorde i
ättika, jag mins honom mycket väl.»
»Ack! gjorde han i ättika, då fabricerade han också
myrättika, som salig tant gned på tinningarne mot hufvudvärk; åh
då mins jag honom.»
»Monumentet», afbröt fabrikören, «är rätt väl gjordt för att
vara gjordt här i Sverige. Jag hade ämnat låta göra
monumenter åt begge gubbarne, både far min och morbror min, ute i
Tyskland; ty man gjuter mycket bra af kallbräckt jern derute; men
transporten och kallbräckan hindrade.»
»Kall — kallbräckan! hvad är det?» frågade den lilla hennes
nåd Albert.
»Jo, det är en sorts egenskap som kommer af vidbränning i
ugnarna, när folket icke rätt kan sköta jernet», svarade den unge
jernförädlaren, för hvilken alla begrepp om jern och jernförädling
voro totalt främmande. Äunu för tjugu år sedan fann man i vårt
goda Sverige män, som drefvo fabriks- eller bruksrörelse i stort,
utan att ega ens en tillstymmelse till kunskap i sitt ämne. Man
var den tiden ännu alltför god att taga notis om grundvilkoren
för en god fabrikation — och om någon sådan var ej heller
frågan. Man ärfde eller köpte en manufaktur- eller bruksinrättning,
alldeles som man köpte en häst, den fick draga tills den stupade;
men den ena stupade efter den andra och nu fann man, att man
ej gjorde nog om man egde en sådan af vetenskapernas
utveckling beroende skapelse, utan att man måste sjelf vara själen deri.
För en man, som upplefvat den förändring som nu inträdt, är det
en fröjd att märka, huru arbetsklassens praktiska kunskaper trängt
sig uppåt till herreklassen och der mätas af den vetenskapliga
teorien och hemta ny näring. För detta ha vi att till stor del
tacka Falu bergskola, Teknologiska institutet och nu senast Mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
