- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
90

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Det är ändå Guds försyn, som är det starkaste värnet mot
all fara», inföll hennes nåd,* väl svepande schalen om sig.

»Ja, det är sannt, lilla Ottiliana; men visst borde det vara
någonting, som skyddar arbetaren, isynnerhet då barn användas,
nämligen så vida ett sådant skydd icke på något sätt är
hinderligt för arbetet vid maskinen — visst kunde de der surrande
hjulen betäckas med t. ex. en jernbygel, så att, om en snibb af
kläderna kom i, icke ovilkorligen menniskan skulle följa med.»

»Hu, du talar så att jag ryser.»

»Åh, det går mycket fermt», inföll patron skrattande. »Se
här!» och han kastade sin silkesnäsduk på kuggdrefven. Inom ett
par sekunder kom han fram söndertrasad och oigenkänlig.

«Hu! det är ändå farligt; men det var ju synd om er vackra
näsduk», sade hennes nåd.

«Bah! — jag kom öfver ett helt parti äkta vestindiska i
Hamburg för bagatellpris.»

»Här är en borrmaskin.»

»Nej, det är en schtempel att schlå häl med», inföll herr
Stanly.

»Jaha, stämpelmaskin; — jag går verkligen så sällan hit, att
jag ibland försäger mig — när jag har en sådan verkmästare eå
behöfver jag icke sjelf se efter.»

Herr Stanly bugade sig.

»Stanly, låt maskinen slå några hål för hennes nåd.»

Herr Stanly lät maskinen gå och slog nu på en tjock
jern-plåt några hål.

«Herre Gud, sådana små’ brickor, alldeles som knappskal»,
anmärkte hennes nåd om hela operationen.

Unga herrn ville ta en sådan, men brände sina fingrar, så
het var biten.

«Var plåten glödgad ? Jag tyckte att arbetaren höll i den»,
frågade herr juristen.

«Det är friktion.»

«Ja, friktion», inföll patron. «Herrskapet känner de så
kallade friktionseldonen, det är samma naturlag; ty när jernet
kommer i friktionsförhållanden, utvecklar sig en brännbar gas, som
tänder sig, fastän osynligt, inuti massan och gör att atomerna
komma i en dallrande rörelse.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free