Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff Ack, hvad det är intressant att få upplysningar; man vet
sedan huru det går till.»
«Vi fortsätta. Herr Stanly, hvad är det som hyflas här?»
«Det är en skifva, sora schall in i den der.»
»Jaså. Ja, vi ha kanske sett nog. Akta sig! akta er, mitt
herrskap! kom ej nära maskinerna!» Och så aftroppade
herrskapet, åtföljda af herr Stanly. «Tack, kära Stanly! Det går rätt
bra; men den der Jerlabobeställningen gaf inte mycket. — Här
är kupolugnen, men de gjuta inte i dag; och detta är stjelpugnen
— de gå med koks begge två. Biåsmaskinen är här bakom.»
Yagnarne stodo framme och man åkte nu till Strömsbro.
Der voro maskinerna i full gång. Det var en vacker
inrättning. Egaren förstod sin sak och var, det som är hufvudsaken,
intresserad deraf. Detta sågs på allt.
Han hade lika litet som patron Griberg egentligen studerat
mekaniken i sin vidsträckthet; men han hade studerat
spinnmaskinerna och följde med spändt intresse alla deras utvecklingar. Herr
Jarlin var en medelålders man, som köpt en illa anlagd och illa
konstruerad fabrik, ett af dessa barndomsförsök, med hvilka ett
folk börjar.
Under hans hand hade den nya fabriken vuxit upp — ett
präktigt hus med luftiga, sunda salar, vackra maskiner,
noggrannhet i allt, ordning, snygghet, och, som produkt af allt detta, garn
som var fruntimmernas förtjusning. Yid en spinnstol stod lilla
Anna, hon, flickan med det bleka ansigtet. Beständigt samma
rörelse, beständigt samma sak, hon gick der som en del af den
omedgörliga maskinen, som surrade oupphörligen och ej gaf
någon rast eller ro.
Hon och alla voro nyfikna på de främmande.
Herr Jarlin redogjorde för hvarje olika operation, han kunde
det utan att gå in i floskulösa förklaringar — allt föll så enkelt,
men ändå så intressant.
»Det var en hygglig flicka, den der», sade hennes nåd.
«Den?»
«Ja, den der bleka; det var ett par ganska förtjusande ögon.»
«Ja, det är en snäll och beskedlig flicka», sade herr Jarlin;
«men hon skall gå till skrift snart och det är svårt för fabriken.»
«Ja, de få väl ej tid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
