Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så var det verkligen. Anders hade blifvit för . stor att stå
vid maskinhyfveln och flytta tanden och smörja, utan sattes till
en svarf, som han aldrig förut skott. Han hade väl i många år
sett den der inrättningen, men hade aldrig tagit notis om dess
skötande — det hörde honom icke till, tänkte han och brydde
sig icke om messingssvarfven. Denna liknöjdhet var ej ensam för
honom, den är temligen allmän hos arbetare vid maskiner. De
identifiera sig så med sin mäktige hjelpare, att de utgöra hans
själ, under det att mekanismen är sjelfva kroppen, och detta gör
att en arbetare vid en kardmaskin lika litet tänker på huru en
spinnstol verkar, som det faller en skata in att tänka på huru
hon skulle reda sig om hon vore en svala. Det skulle ej skada,
om personen verkligen vore identifierad med sin jernkropp, som
arbetar; men det är han icke. Blir denna kropp obruklig, så
blir skötaren liksom död och irrar som en osalig ande på
Stygens stränder — han har ej lärt annat än att lefva för och
genom en viss bestämd mekanism, och då denna blir onödig och
bortfaller ur fabriksverlden, så är hans ande befriad, men i samma
olyckliga ställning som den, hvilken dör från en verid, vid
hvilken han alltför mycket fästat sig. Lika svår är inom fabrikerna
förflyttningen från en maskin till en annan — det är en sort
själavandring, som ofta förstör både kropp och själ. Så var det
nu — Anders hade krossat sin hand och svarfstolen hade gått
sönder.
Detta hände flere år efter sedan hofjunkaren med sin fru togo
ortens begge fabriker i ögonsigte. Sonen, den dåvarande juris
studiosus, var nu en välbeställd vice häradshöfding och en
yngling, som utvecklat sig till sin förmån. Han förenade sin fars
godmodighet med sin mors oböjlighet och var på detta sätt en
temligen hel karakter — de fleste man får se äro blotta
fragmenter eller illa hoplappade bitar af karakterer.
Han förestod nu borgmästeriet i den lilla staden, under det
att borgmästaren var på riksdagen i sin tredubbla egenskap af
representant för sin egen stad samt Luleå och Engelholm; ty det
finnes ingen klass L verlden som lägger mindre vigt vid lokala
intressen än borgerskapet i en hop småstäder. Man får vid hvarje
riksdag inom borgarståndet se män, som skulle representera tvenne
olika städers intressen, af hvilka det ena pekar i norr och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
