Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagna den »bildade rotvälskan», som i vårt land är ett bevis på
boksynthet och kännedom om andra länders litteratur. Utom
denna utsigt har jag äfven en annan, den nämligen att mina
skrifter egentligen aldrig blifvit lästa, det vill säga redan inneha ett
eget klassiskt värde, och dessutom att just derigenom tillräckligt
antal ouppskurna exemplar återstår åt efterveriden.
Vare du mig helsad, stad, der min odödlighet randades! Med
helig bäfvan träder jag inom dina murar.
Skråköping har väl inga egentliga murar, men är dock så att
säga skyddadt af trämurar — redan i detta ligger någonting
klassiskt. Skråköping är genom sina trärourar skyddadt och räddadt
undan olyckan att flyta ut på landet.
Jag hade knappt anländt till staden och tagit in hos
Klar-manskan, på den förra så kallade Skojarkrogen, som nu öfver
porten i stora granua guldbokstäfver har inskriften : Hotel Bohemieme,
förr än ett rop gick öfver hela staden: «Pfefferkorn är kommen!»
Den tacksamma staden återbördade sin son, slöt honom åter
inom sina murar. Stadens lejon skyndade till mitt möte — alla
ville se mig, alla ville höra min röst, få en blick af mig, som
skrifvit samlade dikter och en större roman, «Kålfjärilen», förutom
en stor mängd följetonger i våra mest lästa tidningar.
«Nåh, se bror Pfefferkorn från Stockholm!» yttrade en.
»Mycken glädje», sade en annan.
«Hvar är han, att jag må få se honom?» hörde jag en tredje
fråga sin granne.
Med ett ord, jag var dagens hjelte, och detta — derföre att
staden ingen bokhandel har och troligen intet exemplar af mina
verk. Med ett ord, jag är i Skråköping en auctor classicus, som
ingen läst, ingen förstått, men alla beundra. Dessutom är jag
stadens barn.
På aftonen samma dag gaf man till min ära en soirée.
Alla stadens honoratiores voro närvarande der och jag
adresserade mig synnerligast till damerna, som sett en julkalender,
bunden i maroquin med guldtryck och guldsnitt samt försedd med
tyska stålstick, öfver hvilka jag skrifvit en text af en alns och
tjugutre tums längd, tryckt med dubbelmittel och mellanslag.
Jag har i någon tysk filosof läst att snillet är omätligt, att
dess produktioner icke kunna jemföras genom något mått o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
